[201124] Mellan London och Berlin ryms mycket, liksom mellan det sena 80-talet och idag. I detta geografiska och historiska spänningsfält förläggs mycket av handlingen i den årsfärska romanen ”Mannen som visste allt”, ett verk skrivet av den prisbelönta brittiska författaren och dramatikern Deborah Levy.
Romanen utspelar sig mestadels 1988 och huvudperson är den självupptagne engelska historikern Saul Adler, som fått ett stipendium för att vistas i Östberlin och skriva en förskönande artikel om DDR. Hans fader är gammelkommunist, familjen är av judisk börd och Saul är både narcissistisk och nervös.
Själv intressera sig Saul akademiskt för Stalins förhållande till sin fader, samt att flyta runt och utsätta sig för diverse saker. Så vistelsen i Berlin och mötet med stadens alla nutida och historiska avlagringar är upplagt för att bli omtumlande. Att Saul precis skadats i en trafikolycka vid Abbey Road hemma i London, blivit dumpad av sin flickvän och samtidigt upptäckt att han gillar sexuella aktiviteter med killar, sätter ytterligare sprätt på dramaturgin.
Boken för delvis tankarna till den vida omtyckta TV-serien Weissensee, också den placerad i Östberlin på 80-talet, åren innan muren föll och med historiens ödesmättade vingslag i luften. Och visst är det en tid som klippt och skuren för nervig dramatik, med Stasi och den repressiva östtyska maktapparaten, hemlighetsmakeriet och flyktplanerna till Väst. Hopp som spirar, hopp som grusas, livsmöjligheter som kläms sönder av ett omänskligt politiskt system och allt däremellan. Slutligen muren som faller och den historiska och politiska kartan som ritas om för alltid.
Ett centralt tema i skildringen är svårigheten att fullt ut förstå varandra. Saul är självupptagen och saker tycks närmast bara hända honom. Mellan honom och den östtyska omgivningen finns inte bara diktaturens hemlighetsmakeri, utan också en lingvistisk och kulturell barriär som åskådliggörs i mötet med Luna, syster till Sauls östtyska tolk. Luna är ett stort fan av Beatles och drömmer om att åka till Liverpool och beskåda bandets uppväxtmiljö. Samtidigt går många av Beatles texter henne över huvudet, exempelvis alla biografiskt och kulturellt kodade beskrivningar och ordvändningar i låten Penny Lane.
Mitt i allt uppstår ett både homosexuellt och heterosexuellt erotiskt triangeldrama och drömlika fläktar från andra tider och platser vävs in berättelsen, i synnerhet Sauls judiska familjehistoria som delvis raderats ut under Holocaust, men också tillkomsten av Beatles ikoniska omslag till albumet Abbey Road.
Låter det rörigt? Ja, till råga på allt växlar berättelsen tidsplan och vi befinner oss med ens i närtid, i London 2016. I mångt och mycket påminner berättandet om det i Haruki Murakamis bästsäljande romaner, som på ytan är realistiska men där diverse drömlika händelser och fragment smygs in och sys ihop. Stundom framskymtar en halvt synlig väv av mystiska händelser, sammanträffande och omtagningar. Språket är också sparsmakat och till synes skickligt översatt av Eva Åsefeldt. Saker händer till synes obehindrat och oreflekterat, utan allt för mycket av psykologiserande förklaringar. Därmed stämmer romantiteln illa med innehållet, för Saul är inte mannen som vet allt, utan förvånansvärt lite.
För att huvudpersonen inleder ett homosexuellt förhållande liksom bara sker, trots att det verkar som att han tidigare bara legat med kvinnor. Ingen fördjupad reflektion kring detta följer. Istället får denna kärleksakt, liksom andra mänskliga närmanden, återverkningar längre fram i romanen. Exakt hur lämnas till läsaren att utröna.
Med andra ord – människor är olika, författare likaså och drifter kan vara dolda. Själv föredrar jag berättelser som fyller handlingen med lite mer av tankar och tankeprocesser. Samtidigt är både enskilda människoliv och den stora flödande historien full av händelser vars orsaker, riktningar och konsekvenser sällan är helt klara för oss. För vem hade anat Berlinmurens fall och vad det skulle leda till? Ännu mindre vet man på förhand vem man kommer att leva merparten av sitt liv med och kanske också skaffar barn med. Många stora saker i livet är således mycket oförutsägbara och oförklarliga, både i stunden och i efterhand. Det är helt enkelt lite mystiskt att vara människa.
