[201023] Visste du att våra människokroppar består av 60 procent mikrober, det vill säga olika slags bakterier, svampar och organismer? 60 procent! Det innebär att vi är mer mikrober än vi är något annat. Och vad händer om vi bejakar dessa 60 procent och låter mikroberna leda oss?
Denna svindlande utgångspunkt ligger till grund för arbetet med uppsättningen Your Body Isn’t Just You som under 1,5 års tid skapats av scenkonstnärerna Fia Adler Sandblad (Adas teater) och Annika B Lewis (Kassandra Production), med premiär 26 oktober i Göteborg. Jag möter dem i Adas teaters replokal som just nu inrymmer en scenografi som bland annat består av puppliknande sovsäckar. Stolarna står i en cirkel på behörigt avstånd från varandra och på bordet står bullar, godis, te – och handsprit, ett skydd mot vissa mikrober.
– Mikroberna överlever genom att samarbeta, de är helt beroende av varandra och om de skulle konkurrera skulle de inte klara sig. Så hela talet om ”survival of the fittest” blir ju helt dementerad. Det tycker jag är väldigt spännande, berättar Annika B Lewis.
Fia Adler Sandblad och Annika B Lewis möttes i mitten av 1980-talet via regissören och teaterpedagogen Sören Larsson. De intresserade sig båda för fysisk teater i den polska teaterskaparen Jerzy Grotowskis (1933-1999) tradition och inspirerades bland annat av skulptören och målaren Alberto Giacometti (1901-1966) som ofta arbetade med existentiella frågor om det mänskliga tillståndet. I sina konstnärskap har de båda också intresserat sig för de erfarenheter och berättelser som sällan kommer fram – att synliggöra det osynliga.
– Vi är intresserade av det i människan som är kaos, det som inte låter sig inordnas i strukturer och discipliner. Vi är liksom intresserade av de där sprickorna där något annat kan uppstå, säger Fia Adler Sandblad.
Miljoner mikrober som vi inte kan se eller ens föreställa oss passade väl in i intresset för sprickorna där annat än det förväntade kan uppstå.
– Det finns ett slags vildskap där som vi faktiskt inte kan kontrollera och som också klingar in i den klimatkris vi står i som är ett resultat av att vi har förträngt och försökt kontrollera naturen. Vi ser den mänskliga kroppen som ett miniuniversum och som en vild trädgård, berättar Annika B Lewis.
I repetitionsarbetet har de utgått från den fysiska teaterns praktik och framförallt från dansaren Gabrielle Roths (1941-2012) teknik för rörelse i dans som bygger på olika rytmer och dynamiker. De har sedan improviserat med utgångspunkt i att lyssna till och följa upplevelsen, eller fantasin, om vad dessa mikrober skulle kunna vara och utvecklat ett unikt rörelsespråk.
– Rörelsespråket är absurt, abstrakt och tragikomiskt och iscensätter alltså det som händer när vi låter oss besättas av mikroberna, säger Fia Adler Sandblad.
De rör sig i ett Roy Anderssonskt landskap där frågor om den större existensen tar plats, inspirerat av forskaren Karen Barads begrepp entaglement, det vill säga att vi alla hänger ihop i relationer.
– Publiken kommer att få vara med på en resa och möta människor på ett sätt som vi inte vanligtvis möter mänskliga kroppar, utan de sociala regler som oftast utgör ramen, berättar Fia Adler Sandblad.
