[201004] Ulrika Mossbergs debutroman Domslut är en riktig passionshistoria, särskilt om man ser till passionens dubbla innebörd av lidande och kärlek. Huvudpersonen Lea är domare, rådman som det så konservativt heter, vid tingsrätten i Lund. En förundersökning landar på hennes bord, gällande olaga förföljelse. En man har stalkat en kvinna som till slut ledsnat på den ovälkomna uppmärksamheten och polisanmält honom.
I förundersökningen finns en bild på mannen. Senare råkar Lea vid en bardisk hamna bredvid just honom och hon tänder till så det gnistrar. Så inleds en kärlekshistoria mellan henne och Jakob, mannen som anmälts av Rakel, som visar sig vara hans adoptivsyster, men som han ändå är hopplöst förälskad i.
Känns namnen bekanta är det ingen slump, de är hämtade ur Bibelns berättelse om Jakob som tjänade sju år hos Laban för att få gifta sig med hans sköna dotter Rakel. Men Jakob blev blåst av Laban, som lurade på honom den något mindre sköna dottern Lea. Historien har ett intresse i att den avspeglar en rigid patriarkal kultur. De som agerar och vill någonting är Jakob och Laban. Vad systrarna tyckte och tänkte lämnas därhän.
I Domslut blir det Lea som driver berättelsen, hennes skildring finns i jagform i vartannat kapitel, i vartannat finns Jakobs version av förloppet berättad i tredje person. Läsaren kommer alltså något närmare Lea, som verkligen kämpar för sin kärlek och driver den sju år yngre och något tafatte Jakob framför sig. Efter den första natten inser hon, som den jurist hon är, att hon inte kan sitta som domare i målet mot Jakob. Hon ringer sig sjuk, men målet blir uppskjutet, och kommer att ligga kvar som ett spänningsmomen handlingen igenom.
Ulrika Mossberg har utöver juristutbildningen en utbildning vid Lunds universitets författarskola. Hon förenar sina färdigheter på ett fint sätt. Interiörerna från och arbetsformerna vid domstolen känns påtagligt autentiska. Romanen är välkomponerad med ett tillgängligt och behagligt tilltal. Studentstaden Lund med dess speciella befolkningsstruktur, boendeförhållanden och intensiva krogliv skildras fint.
Personerna karakteriseras med omsorg och deras familjebakgrunder får sin betydelse för hur de utvecklas. Som läsare tvingas man sucka över Jakobs tvehågsenhet och bristfälliga sociala och intellektuella driv. Den enda känsla som är stark och otvetydig hos honom är kärleken till Rakel. Och mot den kämpar Lea med hela sin förälskelses kraft och uppfinningsförmåga. Rakels roll utspelar sig i bakgrunden, hon kommer till tals endast i den förundersökning som upprättats efter hennes anmälan mot Jakob.
Så får Lea till sist sätta sig till doms över både Jakob och sig själv. Hur det går förtäljer inte historien. Jag kan tycka att den här berättelsen hade klarat sig utmärkt utan Bibelallusionen. Annars lovar den gott inför Ulrika Mossbergs fortsatta författarskap.
