[200929] Debatter på nätet och sociala medier, främst Facebook och Twitter, tenderar att bli alltmer oförsonliga. Arkitekturupproret är en jättestor lägereld för 44.000 personer som vill att alla hus ska byggas i stilar som var rådande före modernismens genombrott runt 1920. Vad är upproret ett symptom på?
Alltfler personer reagerar på vad som byggs i främst de stora städerna i Sverige. Inte heller jag är särskilt imponerad över vad som byggs, men med andra utgångspunkter än från Arkitekturupproret. Här är perspektivet att en stad bedöms utifrån strikt estetiska värden. Arkitekternas roll i byggandet av städerna har länge uppmärksammats. I Wien finns gott om exempel på hus där arkitekter har gjort avtryck. En av stjärnarkitekterna var Otto Wagner under några decennier före förra sekelskiftet.
Även branschorganisationen Sveriges Arkitekter fokuserar mycket på utanpåverket och delar ut Kasper Salin-priset som just handlar mest om bländverket. Arkitekturupprorets hållning tycks vara att fungera som en antites till Sveriges Arkitekter. När deras pris i mars gick till bostadsrättsbygget Viva i Göteborg för årets vackraste bygge, så kontrade Arkitekturupproret samma dag med att utse samma bygge till landets fulaste i en medlemsomröstning, kallat Kasper Kalkon-priset.
Brf Viva, vinnare av Kasper Salin-priset, med inflyttning 2020. Kvarteret är betydligt större och mer varierat än som visas i bilden men loftgångarna är typiska.
Högra halvan av huslängan är ritat av Otto Wagner. Balkongraden i mitten markerar gräns till det mer klassicistiska huset tv. Huset i Wien blev klart 1899.
Det är givetvis inte ointressant hur husen som byggs ser ut. De påverkar oss och de står normalt på plats i flera decennier eller sekler. Men den kanske viktigaste frågan är vilket socialt liv som genereras av tidsandan och vilka utrymmen som kan skapas för människorna som vistas i ett område. Idag har vi en trend med tilltagande privatisering i smått och stort i samhället, vilket tydligt märks i bostadsidealen. Hushållsvaruhusen dyker upp som svampar ur jorden i stadens shoppingområden. Här kan du styla om din bostad, byta ett redan fungerande kök och bygga om ditt hus eller bostad med skattesubventioner. Blicken är vänd mot insidan av bostaden. Det skapar en privatisering som förgiftar oss alla, även om vi bor i hyreslägenheter. Världen utanför bostaden krymper och demokratin försvagas. Kooperativbilsföreningen som jag varit med i under ett kvarts sekel tvingades nyligen lägga ner eftersom lusten att engagera sig i den vardagliga verksamheten falnat. I den här samhällsrörelsen föder kampen mot klimatkrisen ännu en förlorare.
Privatiseringen är också ett uttryck för maktförskjutningar i samhället. Borta är en genomtänkt bostadspolitik och demokratisk stadsplanering. Arkitekternas roll har successivt försvagats i den processen. Hus ritas visserligen fortfarande, men det är byggherrar och alla som investerar i husbyggande som fått alltmer inflytande över hur det byggs. Ofta är det väl här som Arkitekturupproret får sin inspiration, med rätta. Det finns enligt min mening en ökad risk att arkitekterna blir digitaliserade och nerladdade i ett datorprogram; ett öde som bland andra drabbat typograferna på de tryckta dagstidningarna. Jobb försvinner och andra tillkommer. Men arkitekterna behövs fortfarande för att utforma städernas förnyelse och de behöver återfå ett stärkt självförtroende.
En trend som just nu styrs av bostadsbyggarna är de allt vanligare höghusen och skyskraporna. I Göteborg har bygget av en skyskrapa på 73 våningar stannat av och det är tveksamt om det kommer att färdigställas. Men om bygget blir av så bör man ställa sig frågan hur man skapar ett socialt liv här. Nästan alla områden med skyskrapor jag har rört mig i är närmast att likna vid sociala begravningsplatser. Det är en stor utmaning att skaka liv i sådana byggnader, om man inte väljer att resignera inför uppdraget.
Jakriborg med sina hus inspirerade av renässansstil ligger längs tågbanan mellan Lund och Malmö, med inflyttning påbörjad 1999. Foto: Jakri Ab.
Man kan förstås välja att ansluta sig till Arkitekturupproret och peka på stadsdelen Jakriborg i Hjärup mellan Malmö och Lund. Husen har inspirerats av Renässansstaden. Arkitekturen i Jakriborg har föraktats av många arkitekter, vilket förstås späder på motsättningarna. Husen ser till synes ut att vara sprungen ur småskalig tillväxt. Här tror jag det finns ytterligare ett element i Arkitekturupprorets hållning. Tidigare byggdes hus för hus under betydligt längre tid än idag. Variationer i stilar uppstår då naturligt även om stadsplanerarna eventuellt kunde ge anvisningar för husens höjd. Idag byggs större hus, ofta för att många verksamheter är mer storskaliga. Ett hus som Kulturhuset i Stockholm med sin stora glasfasad passar definitivt inte in i Arkitekturupprorets fantasivärld. En byggnad som jag själv uppskattar för att jag utifrån kan kika in i de olika våningsplanen och fantisera om de olika verksamheterna fulla med mänskliga aktiviteter eller vila.
Arkitekturupproret skulle kunna fylla en progressiv roll i stadsutvecklingen om det fanns former för det. Men medan Sveriges Arkitekter är en klassiskt analog organisation, är upproret digitalt och besudlad av en hatkultur. Idag fungerar bägge organiseringarna närmast som hovnarrar, medan andra krafter tar hand om ruljansen. Drömmen om en demokratisk bostadspolitik känns alltmer avlägsen.
