[200902] Carola Hanssons roman Minnestrådar är den osannolika och därför mycket sannolika berättelsen om hur ett sextiotal judiska ungdomar under andra världskriget inrättade en kibbutz utanför Falun, medan de ivrigt väntade på möjligheten att flytta till Palestina, eller som de sade, Eretz Israel, för att där börja ett nytt liv i ett nytt hemland.
Carola Hanssons romaner utmärker sig av psykologisk klarsyn och stilistisk elegans. De är välkomponerade och lämnar efter sig en upplevelse av att ha varit med om något som stämmer till djup eftertanke och ett avklarnat vemod över hur människor tvingas hantera både ofta tunga personliga öden och de villkor en historisk utveckling de inte kan råda över ställer dem inför. Hennes trilogi om familjen Tolstoj, skildrad utifrån tre av dess medlemmars synvinklar, är epik på hög internationell nivå.
Minnestrådar tar sin början år 1935. Nazismen har börjat göra sig gällande i Königsberg, där familjen Herzmann bor. Königsberg är vid den tiden en från det tyska moderlandet efter första världskriget avskuren enklav. Efter det andra världskriget ska den i stället bli den sovjetiska och sedan ryska enklaven Kaliningrad, då till oigenkännlighet förvandlad, från en pittoresk stad med ålderdomlig bebyggelse till en sovjetisk betongsarkofag, prydd med dumheroiska minnesmonument och i stort sett tömd på både tysk och judisk befolkning.
Det går lite långsammare för nazismen att få fullt genomslag i Königsberg än i övriga Tyskland, men nu får de judiska skolbarnen sitta längst ner i klassrummen, avskilda från de ”ariska” eleverna. I alltfler butiksfönster syns skyltarna som meddelar att judar inte är önskvärda. I synagogan inrättas, när trakasserierna i den vanliga skolan blir för vidriga, en skola för de judiska barnen. Jakob Herzmann är historielärare, ointresserad av judiska traditioner och ser sig och sin familj som tyskar. Med sin hustru Rosie har han två söner, Otto och Max. Men snart ska till familjen slutas en föräldralös flicka, som kommer att bli den som i boken berättar om familjens öde. Vi möter henne som Madame Vidal, som i en idyllisk by utanför Manchester i retrospektiv skildrar händelseförloppet. Hon berättar för en besökare från Sverige, som haft en ingift faster, som hört till medlemmarna i kibbutzen i Dalarna.
Medan Madame Vidal röker franska cigarretter och gosar med sin katt växer historien fram. Nästan halva boken utspelar sig i Königsberg, där situationen för judarna blir allt svårare. Fler och fler lämnar staden, särskilt efter Kristallnatten i november 1938. Samtidigt finns hos många en övertygelse om att dessa förvillelser inte kan bli varaktiga i en kulturnation som Tyskland. Carola Hansson visar också hur det i den judiska befolkningen fanns stora skillnader när det gällde hur man skulle förhålla sig till sionismen och förhoppningen om ett judiskt hemland i det brittiska Palestina. Och om detta hemland skulle vara i huvudsak en andlig gemenskap i territoriell samlevnad med den arabiska befolkningen eller en avgränsad judisk nation.
Strax innan Tyskland med anfallet på Polen inleder det andra världskriget får ungdomarna i familjen Herzmann tillsammans med den socialistiskt orienterade grupp de tillhör visum till Sverige. Det handlar om transitvisum, det är inte meningen att de ska få bli kvar i Sverige. Kriget kommer att ändra på det, och tillsammans med en annan grupp om ett trettiotal ungdomar ska de inrätta sin kibbutz, med ideal som egendomsgemenskap och arbetsgemenskap. De får igång tillverkning av leksaker och bedriver jordbruk. En del arbetar inne i Falun. Men åsikterna om vilken framtid som är önskvärd går isär. De mer socialistiskt orienterade har sin uppfattning, de som ivrar för en judisk statsbildning har sin. Carola Hansson visar fint hur åsiktsbrytningarna hotar att trasa sönder gemenskapen samtidigt som underrättelserna om familjernas situation i Tyskland blir alltmer skrämmande. En tid kan ungdomarna i familjen Herzmann brevväxla med föräldrarna i Königsberg. Tills ett brev kommer i retur med påskriften ”Adressaten avrest”.
Medan kriget ännu pågår får en grupp från kibbutzen tillåtelse att resa till Palestina. De åker via Finland, Ryssland, Ukraina osv. Gruppen som blir kvar får snart skärpta villkor när de svenska myndigheterna känner hur krigsvindarna blåser. Men det vänder som bekant, och 1947 kan också de resa ut. På den resan råkar Madame Vidal bli akterseglad i Le Havre, vilket så småningom leder till att hon blir Madame Vidal.
Det är en viktig uppgift för litteraturen att ur historien lyfta fram människorna, med deras känslomässiga komplexitet med både vankelmod och beslutsamhet, tro och längtan. Med Madame Vidals berättelse som instrument är detta just vad Carola Hansson gör i denna rika roman.
