[200915] ”Allt vi har gemensamt” är en kunskapsrik och inkännande genomlysning av det amerikanska samhällstillståndet, med ökande polarisering och kris för demokratin.
I drygt tre och ett halvt år har det amerikanska presidentämbetets värdighet släpats i smutsen av dess nuvarande innehavare. Trumps lågsinthet, vetenskapsförakt, tarvlighet, självförälskelse och uppenbara politiska inkompetens har med tanke på USA:s geopolitiska betydelse blivit en oroskälla i världens demokratier, medan diktatorer som Putin, Kim Jong Un och Xi Jingpin kallgrinande kunnat betrakta den fumlande figuren i Vita Huset.
Att en sådan person alls kunnat bli president väcker frågor om åsiktsbrytningar, spänningar och stämningar i det amerikanska samhället, som bara blir mer angelägna när systemet som motståndare till Trump i det kommande presidentvalet inte kunnat få fram en bättre kandidat än en åldring som mänskligt att döma har sina bästa år decennier bakom sig. Möjligen kan Bidens intellektuella och fysiska bräcklighet kompenseras av hans val av vicepresidentkandidat. Vi är nog många som tycker att Kamala Harris hade varit ett betydligt bättre presidentämne än Biden.
Sanna Torén Björling är journalist på Dagens Nyheter och var under åren 2013-2017 tidningens korrespondent i USA. I ”Allt vi har gemensamt” söker hon svaren på hur den demokratins kris som resulterade i Trump uppkommit, hur den gestaltar sig i det politiska systemet och opinionen. Det blir en både kunskapsrik och mänskligt inkännande karakterisering av en nation där polariseringen mellan de dominerande partierna ökar, vilket också är fallet när det gäller de grupper bland väljarna som anser sig höra till det ena eller andra partiets anhängare.
Sanna Torén Björling diskuterar hur sedan medborgarrättslagarna som på 1960-talet olagliggjorde alla former av rasdiskriminering genomfördes en förskjutning i väljarkåren ägt rum, som lett till att vit medelklass alltmer slutit upp bakom Republikanerna, vilka kom att inom sig härbärgera ett kvardröjande rasistiskt ressentiment, där det ingick en känsla av hot för att den vita medelklassen oroade sig för att dess dominans i samhället skulle kringskäras och försvinna.
Till Demokraterna slöt sig ”alla andra”, vilket bland annat lett till att partiet blivit alltmer diffust samtidigt som det får representera en mängd grupperingar med olika identitetspolitiska inriktningar. Polariseringen mellan partierna har blivit mer extrem, vilket gör att Kongressen ofta blockeras av att viljan till kompromisser som kan lösa politiska knutar försvunnit. Det här noteras av många amerikaner, som ser ett privilegierat skikt av politiker leva ett högstatusliv i Washington samtidigt som det saknar kapacitet att verkligen åtgärda de alltmer akuta problemen med växande sociala och ekonomiska klyftor. Att Trump vann gehör när han inför förra presidentvalet lovade rensa upp träsket i Washington är inte konstigt. Nu är han själv träskets främste företrädare.
Sanna Torén Björling tar upp kontakten med en kompis från förr, de var utbytesstudenter i Australien i slutet av 1980-talet. Nu besöker hon Sherry och hennes man Jake i Montana. Där får hon lära sig skjuta, att ha vapen är en självklarhet, fråga Trump. Man kan, säger Sherry, något trängd i en diskussion, till och med behöva vapen om man behöver försvara sig mot staten, som kan hota människors frihet.
”Allt vi har gemensamt” är en tänkvärd genomlysning av det amerikanska dagsläget. Väl värd att läsa inför en dramatisk amerikansk höst.
