[200802] Han var egensinnig. Vittnar de flesta av hans vänner om i denna biografi om Olle Adolphson. Trubaduren, visdiktaren, poeten, med mera. Kreativ som få och mångsidig.
Olle Adolphson var född den 2 maj 1934 och dog den 10 mars 2004. Han var äldste son till skådespelaren Edvin Adolphson och hans maka Mildrid. På faderns sida hade han en äldre halvsyster och yngre halvbror men hans helsyskon var tv-producenten Kari Thomée, skådespelaren Kristina Adolphson och fotografen Per B Adolphson.
Syskonen växte upp i en paradvåning på Norr Mälarstrand i Stockholm. Föräldrarna skildes i mitten av 40-talet och barnen fortsatte att bo med modern. Pappan Edvin var känd för sitt häftiga humör. Han använde aldrig våld men kunde bli tvärarg och explodera när som helst, ”som en osäkrad granat” beskrev Olle sin far en gång i ett tv-program.
Den här biografin tar ett helhetsgrepp på Olle Adolphsons liv; allt i från den äventyrliga barndomen när han och kompisen Sigge Skoog lekte farligt på taken av husen och när Maj Sjöwall, senare känd deckarförfattare, var hans första stora kärlek – genom ungdomsåren fram till vuxenårens framgångsrika artist- och skaparkarriär och till äldre dar och sjukdomen som tog hans liv.
Sex barn fick han med fyra olika kvinnor. Vilket också finns beskrivet. Men om vi håller oss kvar vid barndomen och föräldrarnas skilsmässa.
Systern Kari säger att hon aldrig såg någon ömhet mellan dem. Och de sår som skilsmässan orsakade tog Mildrid år att läka. Edvin träffade en annan kvinna, tidigare husa i familjen, och var känd för sina otaliga snedsprång under giftermålet. Olle verkade till en början ha tagit sin mammas parti i skilsmässan, precis som sina systrar. Men hur Olle tog det personligen säger systern Kari att hon inte vet, de pratade aldrig om det.
”Ändå kan jag mycket väl tänka mig att den känsla av otrygghet som präglar många av Olles texter, kan ha att göra med det som hände när han var tolv år, säger Kari”.
Och konstaterar att Edvin aldrig visade något större intresse för sina barns känslor och skapande, till skillnad mot modern.
Författaren Jan Malmborg skriver: Valet för Olle tycktes stå mellan för lite känslor eller för mycket. Många vänner har bevittnat att det var svårt att komma honom inpå livet. Att han älskade att berätta burleska historier men utan att avslöja sina egna känslor. Kanske var det detta spår som barndomen satte i honom.
Olle Adolphson lärde sig spela piano och utifrån det gitarr på ett nyskapande sätt. Vissa påstår att han överförde pianoackord till sin akustiska gitarr, andra att han uppfann egna gitarrackord. Som gymnasist uppträdde han på en ungdomsklubb, han läste dikter och sjöng Bellman och Evert Taube.
Ofta uppträdde han tillsammans med Sven-Bertil Taube.
Olle och Sven-Bertil hade träffats i slutet av 40-talet i skärningspunkten mellan realskolan och gymnasiet. Båda var kändisbarn och båda var väldigt intresserade av musik och segling.
Genom ”Berra” som han kallades, lärde Olle personligen känna hans far Evert Taube. En vänskap uppstod dem emellan som skulle vara så länge Evert levde. Det var även Evert som såg till att han fick två dikter publicerade i Dagens Nyheters söndagsbilaga 1954. Överhuvudtaget blev Evert något av hans läromästare och stora inspiration. Han kunde varenda Taubevisa utantill och spelade även in ett flertal på två LP-skivor.
Men Olle hämtade också inspiration från den franska viskonsten som växte fram efter andra världskriget.
Olle Adolphson var även en duktig målare, i akvarell eller olja, till och med blyertskonst. Han lär ha tvekat om han skulle satsa på måleriet eller musiken. Det blev det sistnämnda men staffliet fanns med honom genom livet i alla hans bostäder. Liksom att flygeln gjorde det.
Ett annat av hans stora intressen var historia. En klasskamrat från gymnasiet berättar att Olle brukade lägga till detaljer i det historieläraren berättat om. Han var oerhört allmänbildad och kunde det mesta om kultur, konst och matlagning, dessutom. Men det som imponerade mest på klasskamraterna var nog hans musikalitet. Ofta hade han gitarren med och spelade egna och andras låtar.
Hans sämre sidor var alkoholen – som blev ett missbruk med åren – kvinnohistorierna och hans vrånghet. Till och med mot syskonen kunde han visa den sidan, vittnar de om. Han var medveten om det själv och skrev om det i dikten ”Min själ” 1973.
Efter en misslyckad befälsutbildning vid kustartilleriet i Karlskrona 1954, där han straffade ut sig, tog han efter sommaren 1955 kontakt med Beppe Wolgers, som han blivit bekant med under gymnasieåren. Olle flyttade ut till familjen Wolgers lantställe på Dalarö. Han introducerades i en ny gemenskap och i den ingick författaren och journalisten Pär Rådström, poeten Lars Forssell, och Stig Claesson, författare och målare och Östermalmsgossen Carl Fredrik Reuterswärd. Sven Bertil Taube var också med i utkanten av gänget liksom Beppes fru Kerstin och konstnären Lasse Lindqvist.
Idel kreativa hjärnor. I det lyckliga glammet under de ljusa sommarnätterna på Dalarö inledde Beppe och Olle ett fruktbart samarbete. Det skulle vara i fem år och resultera i en räcka svenska visklassiker, alla med text av Beppe och sång och musik av Olle, varav ”Okända djur”, ”Det gåtfulla folket” och ”Mitt eget land” kanske är de mest kända.
Motboken avskaffades i Sverige 1 oktober 1955 och därmed även kabaréförbudet på restauranger. Nu fick man servera alkohol till gästerna och danskan Lulu Ziegler skulle sätta upp en litterär kabaré på Hamburger Börs i Stockholm och Olle blev, eftersom Sven-Bertil Taube inte kunde, anlitad som trubadur till showen. Detta blev något av ett genombrott för Olle Adolphson. Recensionerna i tidningarna var positiva.
1957 förlovade han sig med Lena Åkermark. Två år senare reste de till Spanien och träffade Hemingway på en tjurfäktning. Men enligt hans fästmö så var mötet dem emellan väldigt kort: Olle hade ritat en teckning av Hemingway på en servett och gick fram till honom med det och de båda skakade hand. Men enligt Olle själv hade han umgåtts med författaren Papa Hemingway under större delen av veckan de var där i Pamplona.
Detta var typiskt Olle, menar flera i boken: han hade för vana att skarva och lägga till så att det skulle bli en bra historia. Han var diktare i alla lägen av livet.
Kvinnorna i Olle Adolphsons liv var många. Sven-Bertil Taube säger:
”Hans kvinnoaffärer har alltid varit ett mysterium för mig. Han hade fler relationer än man anade. Det framgår ju i hans sånger att han hade många mer eller mindre olyckliga förhållanden. Men det pratade han aldrig om.”
I kapitlet ”Erövringen av Halden” berättas om hur han träffade sin första fru, norskan Elisabeth Bryn, som var 24 år och jobbade på norska UD. Hon var i Sverige som sekreterare i förhandlingarna om ett nytt europeiskt frihandelsområde EFTA i november 1959. Hon hade varit krigsbarn hos familjen Adolphson på deras sommarställe 1944 och tog kontakt med Mildrid och blev erbjuden att övernatta inne i stan. Hon och Olle träffades och det tände. Elisabeth bjöd Olle till Halden i Norge på nyårsfest då hennes bror skulle förlova sig och en tid efter att Olle åkt hem konstaterade Elisabeth att hon blivit gravid.
De gifte sig den 26 april 1960 och sonen Knut föddes på hösten.
Vid denna tid skrev Olle Adolphson en visa som nog är hans mest kända och mest tolkade av andra artister. ”Trubbel” som gett upphov även till denna boks titel. Den handlar om en sviken man vars kvinna blivit ihop med en annan men så erkänner hon att han gjort slut med henne. Och visans försmådde hatar hennes exälskare lika mycket och beger sig hem till honom med en hammare gömd i kavajen men de blir kompisar och hatet försvinner när han blir bjuden på ”cognac och cigarrer” och han tar saker med sig som hon glömt hem till dem igen.
För det har ju blivit bra mellan dem.
Denna text analyserades i en doktorsavhandling av Charlotte Ulmert och det blev reaktioner på hennes slutsats om sista versen när hon skrev: ”Kvinnan har gjort ett försök att ta sig ur en tillvaro dominerad av maken, men återbördas uppenbarligen mot sin vilja.”
Olle och Elisabeths dotter Ellen föds 1962 men äktenskapet håller inte. 1967 fick han dottern Maja med Karin Michal. Det höll inte heller och hon säger i boken att han eftersträvade euforiska upplevelser inom allt han företog sig.
”…och var jättebildad och lärde mig allt möjligt. Samtidigt var han väldigt händig och kunde verkligen ligga i och jobba…Men så var det vissa grejor som han inte ville befatta sig med.”
Som att betala skatt. Första året de var ihop fick han 66 000 kr i restskatt. Sådant fick Elisabeth ta tag i.
Vid sidan om de ljusa förhoppningar han hade om ett vackert och enkelt liv umgicks Olle med ett mörker som drog honom nedåt.
Ännu ett barn, sonen Linus skulle födas 1971. Mamman var Katarina Eklund, skådis och balettdansös. Och vid ett tillfälle när de träffades kom sonen till. Detta var länge okänt för Olles syskon och hans mamma. Med sambon Viviann får han slutligen sönerna Carl Kempe 1978 och Erik Kempe 1982.
Alla barnen berättar om att Olle kunde vara en jättefin och generös pappa när de träffades men relativt ofta glömde han bort deras födelsedagar, och alltid kom vännerna och krogbesöken i första hand för honom.
Det är en fin bok som tidigare DN-journalisten har skrivit om Olle Adolphson. Den första biografin någonsin om denna mångfacetterade och idérika konstnärssjäl. Mer än 80 personer är intervjuade och källor och litteratur finns listade liksom radio- och tv-framträdanden samt även tidningar och tidskrifter där Olle Adolphson har förekommit.
Många var t ex de gånger han var sommarpratare i radion och i flera texter där var han magnifik och pratade om livsangelägenheter. Han skrev också essäer och berättelser i tidskrifter som lämnade pregnanta avtryck.
Olle Adolphson dog av levercirros – skrumplever – och ligger begravd på Ravlunda kyrkogård på Österlen. Bara ett par gravplatser ifrån Fritiof Nilsson Piraten, som var en av hans dryckesbröder en gång.
