[200630] Det blir allt tydligare att klimatet har staka kopplingar till konsumtionen och inte bara till produktionen i sig. Mycket av produktionen ingår visserligen som ett led i annan produktion, exempelvis ny teknologi i textilmaskiner av olik slag, men största andelen av världens produktion är antagligen produktion för konsumtion.
Konsumtion associerar inte bara till redan kända varor, som elektronik och kläder. Den växer ständigt till nya marknader. Kosmetika var tidigare i huvudsak bara riktat mot kvinnor, men marknaden har potential att fördubblas. Turism har i västvärlden blivit en megaindustri och är för många länders ekonomi numera av strategisk betydelse. Vi har även en starkt växande transportsektor. Utvecklingen av olika marknader växer ofta klumpvis, ungefär som en bakterieodling. I Sverige har det som allmänt kallas marknaden under senare decennier uppfunnit en marknad för att vaska guld i den skattefinansierade välfärden.
Boendet har förvisso länge varit en marknad. Relativt nytt är den systematiska inriktningen på den individuella konsumtionen. En tvättstuga som delas av många ligger idémässigt inte långt ifrån bondesamhällets gemensamma tvättdagar. Men om alla köper en egen maskin, naturligtvis med allt kortare omsättningstider, snurrar hjulen i marknadsmaskineriet allt fortare. Det finns en stor kortsiktig fördel med detta maskineri. Produkterna blir samtidigt allt billigare.
Men det var något vi ofta vägrade se komma. Naturresurserna är inte oändliga. I industrialiseringens barndom agerade vi människor som om tillgångarna faktiskt var oändliga. Ofta dumpade vi restprodukterna i närmaste sjö eller flod eller i havet. Och det som var flyktigt hamnade i luften. Idag inser de flesta att vi närmar oss en miljökris som kostar människan som kollektiv alltmer. Vi är inte tillräckligt fantasifulla att föreställa oss detta. Eller så är vi bra på att förtränga den växande krisen. En kris som är olika långt borta för oss beroende på var vi bor och hur mycket pengar vi har för att dämpa ångesten.
Oavsett hur allvarlig klimatkrisen kommer att växa sig måste vi ta oss ur den individualistiska tvångströjan och utvecklas som sociala varelser, bli mer kollektivistiska. Den artikel vi länkar till här ingår i ett tema om vad som händer när vi skrider till verket för att rädda vad som räddas kan av ett klimat som vi kan fortsätta leva i. Vi konstaterar att klimatet hänger ihop med demokrati och kollektivt handlande. Vi ser att allmännyttan har en viktig roll att spela i Sverige.
Artikeln Allmännyttans roll i klimatkampen ingår i temat När klimatet blir verkstad. Läs här.
