[200702] Klimatkrisen och de överhängande problem som hör ihop med denna, har sin grund i det egoistiska, självtillräckliga privata ägandet som dominerande princip. En princip som inte bara utesluter de flesta nu levande människor utan dessutom helt utesluter alla framtida människor.
De absolut rikaste rika idag lämnar inte bara enorma fotavtryck genom sin helt ansvarslösa konsumtion, med exempelvis förvuxna lyxvillor, privatjet och fossilslukande superyachter. De har med sitt övermått av pengar dessutom ofta genom ett direkt ägande av media, lobbyorganisationer, professionella fotbollslag, trollfabriker och så vidare makten att bagatellisera klimathotet, de förödande krigen och de därmed sammanhängande flyktingkriserna.
Bild: Grangemouth raffinaderi i Skottland. ’Oljeföretagen har vetat om klimatkrisen och dess risker i decennier’. Fotograf: George Robertson. Ur The Guardian 1/10 2019
För egen del kan oligarkerna dra sig undan till säkra platser och skattebefriade stater. Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman vill, bara som ett exempel, förbereda sitt kungadöme för en framtid där oljan har spelat ut sin roll. Hans svar är att anlägga en ny stad, Neom, för superrika som vill fly skatter och klimatkris. Denna stad ska åtnjuta egna ekonomiska och juridiska regler och präglas av nyliberalismens människofientliga modernism, med billig arbetskraft från det närliggande Östafrika. (Se ETC Göteborg 28 och 29/6 2019)
Det får förödande konsekvenser när företag och nationalstater kan fortsätta med sin ohämmade produktion av fossila bränslen trots dess dramatiska påverkan på klimatet. Det drabbar alla oss människor som inte har någon rätt att påverka deras ”privata” beslut eller ens tillåts få vetskap om dem.
Klimat-, krigs- och flyktingkriserna sammantagna kommer faktiskt och praktiskt att kräva att vi reformerar ägandets rätt på olika välbetänkta sätt. Vi behöver därför framöver tillägna oss en bred och nyanserad global kunskap och handlingskraft inom äganderättens komplexa område.
Förutom detta har privatiseringar börjat genomföras av sådant som tidigare sågs som självklara naturliga rättigheter, som till exempel tillgång till dricksvatten, kunskap och inte minst internet. Genom att till exempel hålla ett halvdåligt kranvatten i många länder, så privatiseras vattnet genom att nödvändiggöra konsumtion av plastflaskvatten. Sedan har dessa tillverkare blivit starka nog att med mördande reklam pådyvla sina petflaskor på invånarna även i länder med utomordentligt, gratis, kranvatten.
Ett vardagligt exempel är att det byggs alldeles för få hyresbostäder som vanliga inkomsttagare har råd att bo i. Samtidigt renoverar fastighetsägarna många befintliga bostäder med så skyhöga hyreshöjningar att flertalet boende inte kan bo kvar. Allt större del av inkomsten hamnar i deras fickor och därmed alltmer makt.
Den privata äganderätten har således å ena sidan omfattande nackdelar, som ofta lyfts fram av kapitalismens kritiker. Den drabbar oss både med livshotande kriser, men också med många kriser av mindre omfattning.
Å andra sidan har ägande- och besittningsrätter en avgörande betydelse för att skydda individers, partiers, kooperativs, föreningars och andra civila organisationers rättigheter. Privategendomen skyddar från makters insyn och från statliga interventioner. Ägande- och besittningsrätter skapar på så sätt förutsättningar för företagsamhet och decentraliserad, konsumentnära lokal småskalig produktion och innovation.
Sådant privaträttsligt skydd behöver tas till vara, förnyas och ibland också stärkas. Det finns alltså många sammanhang där ägande- och besittningsrätter är av godo. De är nära sammansvetsade med rätten att agera gemensamt och organiserat för ett gott liv, för kunskapens utveckling och för folkligt förankrade politiska krav.
