[200522] Stefan Jonssons Där historien tar slut är en både skarpsynt och djupsinnig analys av världens tillstånd. Titeln syftar givetvis på den amerikanske historikern Francis Fukuyamas både ryktbara och beryktade verk från 1992, End of History (Historiens slut), men där Fukuyama kort efter Sovjetsystemets sammanbrott trodde sig se en utveckling där snart hela världen skulle omfattas av en liberal samhällsordning, som skulle onödiggöra politiska och sociala konflikter, såg andra hur den liberala utopin som om förverkligad skulle skapa nya klassmotsättningar och generera nya konflikter.
Stefan Jonsson står på den kritiska sidan, men har en annan bild av ett historiskt tillstånd, baserad på traderingen av en världsbild, där den centrala konflikten finns i förhållandet mellan förtryckande och förtryckta, mellan rika och fattiga, mellan dem som besitter kapaciteten att låta sin bild av världen dominera och därmed också påtvingar de som saknar denna kapacitet att underordna sig och internalisera en position där de också tvingas internalisera uppfattningen om sig själva som tillhöriga endast i den meningen att vara utanförstående.
Det talas ofta i positiva termer om nätverkssamhället, som tänks ha trätt i stället för det gamla klassamhället. I stället för klassiska konflikter och relationer ses människan som invävd i ett nätverk av relationer, gärna betecknade av de sociala mediernas möjligheter att stå i förbindelse med människor på både nära och långt håll, som i sin tur förbinder sig med varandra och ingår i andra nätverk.
Stefan Jonsson ser det centrala elementet i nätverkssamhället som något helt annat, inte som elektroniken och den virtuella rörligheten, utan som den standardiserade containern, som sedan den infördes har revolutionerat transportsektorn och möjliggjort det som kallas de globala värdekedjorna och just in time-samhället. På sätt och vis blir containern också symbolisk, det som med positiva förtecken kan beskrivas som nätverk kan också beskrivas som containervärldar, avgränsade med likriktat innehåll. Contain kan stå för tillbakahållande, hindrande. Stefan Jonsson uppmärksammar hur den här samhällsformen i stället för ett medvetet och ordnat framåtskridande kommer att karakteriseras av hur olika sociala rum inryms i en struktur som rör sig av egen kraft men utan att drivas av klassers eller sociala rörelsers målmedvetna tryck mot en önskvärd historisk utveckling.
Mot nätverket ställer Stefan Jonsson ”subalternen”, den underordnade, som oftast befinner sig i de fattigare delarna av världen. Subalternen är diskursivt utanförställd nätverkssamhället, och generellt utlämnad åt sig själv i försöken att förbättra sin situation, vilket främst innebär hoppet om förverkligandet av drömmen om att kunna ta sig in i nätverkssamhället. En både konkret och symbolisk (och tragisk) funktion får ibland containern också här. Det händer ju att omkomna migranter hittas i containrar, som alltså blivit flyktredskap. Containrar används också för att skapa modulbostäder åt migranter och andra socialt utsatta.
Stefan Jonsson är professor i etnicitet, och relationen mellan folkgrupper och vilka maktförhållanden de inrymmer är centrala i hans essäer. Han tar gärna konsten och litteraturen som utgångspunkter för sina resonemang. Till exempel återkommer han gärna till Toni Morrison, som fick Nobelpriset 1993. Hon har i sina romaner gång på gång återkommit till det både strukturella och fysiskt manifesta förtryck som de svarta i USA utsatts för. Stefan Jonsson lyfter särskilt fram hennes kanske mest kända roman, Beloved (på svenska Älskade), där en kvinna hellre dödar sina barn än låter dem bli slavar. Nyligen blev en svart man som var ute och joggade ihjälskjuten av två vita män. Rasismen är inte försvunnen. Frågan är om den ingår i de förutsättningar som upprätthålls av det som förledande neutralt kallas det globaliserade samhället.
Där historien tar slut är en oavbrutet intressant och intellektuellt, politiskt och socialt utmanande bok. Jag hoppas den finner många läsare.
