[200409] Den teoretiska fysiken fascinerar genom att förena de stora kosmiska skeendena med de allra minsta subatomära partiklarnas många gånger mystifierande karaktär.
Allt kommer att hänga samman i en beskrivning av världen som skapar, vill jag påstå, en känsla av ödmjukhet, inte bara för världens underbara komplexitet, utan också för vilken kapacitet den lilla del av världen som är mänskligheten utvecklat för att undersöka den. Ulf Danielsson är professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet. I Världen själv kretsar hans diskussion kring en speciell problematik, det mänskliga medvetandets natur.
Det märks att Ulf Danielsson känner att han är på rätt plats i livet, inte utan synbar stolthet berättar han om den teoretiska fysikens fundamentala ställning vid utforskandet av världen. Men han är också tydlig med hur det handlar om att med matematiken som redskap konstruera modeller som hur sofistikerade de än är utgör ett slags provisorier, ständigt under omprövning och utveckling. Och att det vi uttalar oss om när vi talar om världen ofta är just sådana modeller det rör sig om: ”Det finns ingen objektiv, extern och oberoende koppling mellan den abstrakta världen av matematik och logik, och universum”.
Ulf Danielsson kallar sig realist, och menar med det att han är övertygad om att det finns en objektiv och påtaglig värld som existerar oberoende av honom (eller någon annan som intresserar sig för saken, eller inte gör det). Detta är, hur konstigt det än kan låta i den vanliga vardagliga värld där vi för det mesta håller till, inte en alldeles självklar ståndpunkt. I själva verket vimlar det av mer eller mindre märkliga teorier som går ut på att vi ”egentligen” är drömmar i ett gudomligt medvetande eller slavar i ett överordnat kosmiskt intellekts hantering av universum. En speciell aspekt på vad vi är kan förekomma bland just fysiker, och kallas metafysisk realism. Där ses det som finns, alltså också människorna, som tillfälliga anhopningar av partiklar med vissa för funktionen betydelsefulla egenskaper, men det utmärkande är just det tillfälliga.
Ulf Danielssons realism är alltså av ett annat slag, vilket medför möjligheten att diskutera det mänskliga medvetandet på ett betydligt mer spännande vis. Här handlar det om att se medvetandet som en del av kroppen, inte som en abstrakt uppsättning funktioner, och som inte på ett för dagen vanligt vis låter sig beskrivas som en avancerad dator, en tänkande maskin som råkar befinna sig i kroppen men åtminstone teoretiskt kan framställas som åtskild från den. The Computational Theory of Mind har många anhängare i dag, särskilt som tekniken med artificiell intelligens snabbt går framåt. Det är redan flera år sedan avancerade schackdatorer kunde besegra stormästare i mänsklig gestalt. Men hur avancerade datorerna än är så är de i grunden väsensskilda från det medvetande som utgör en del av den mänskliga fysiken.
Här handlar det alltså om att knyta medvetandet till kroppen, och det går att läsa in en dubbel mening i bokens titel, Världen själv. Den kan förstås syfta på den teoretiska fysikens främsta forskningsobjekt, världen så som den kan antas vara beskaffad. Men den kan också syfta på det själv som kan utgöra en värld, det mänskliga medvetandet, jaget, personligheten.
Världen själv är lärd, tankeväckande, kunskapsrik. En njutning att läsa. Och lite klokare känner man sig, och med mer respekt för den kropp man tänker och varseblir med.
