[200328] Jag är snuvig. I normala fall hade jag nog inte stannat hemma från jobbet och inte heller ha ställt in en lunch med en kompis men nu i dessa Coronatider känns det rimligt. Man vill inte smitta ner någon. Så språkkaféet ikväll på Kronan bibliotek får klara sig utan mig. Inte för att det kommit någon till kaféet de senaste två tillfällena. Rädslan för Coronaviruset märks på biblioteket, färre besökare och anställda med beredskap att kanske jobba på ett annat bibliotek i stan vid behov.
En smittad på ett äldreboende i Trollhättan. Vilket boende eller vem som insjuknat har man inte gått ut med. NÄL, Norra Älvsborgs länssjukhus har god beredskap. Dock har de ändå gått upp i nästa nivå av beredskap; förstärkningsläge. Stabsläge, förstärkningsläge och katastrofläge heter de tre nivåerna i krisberedskapsskalan. De fyller olika funktioner och för varje steg på skalan har sjukvården rätt att ta fler egna självständiga beslut. Man har nu till exempel större mandat att ändra personalens arbetsschema. Det planerade operationsprogrammet är neddraget till ett minimum. Just nu är NÄL långt ifrån ett katastrofläge och NÄL har ett lugnt flöde av insjuknade patienter. Allt enligt TTELA vår lokala tidning.
I dagens tidning skrivs det även om hur tomt det är på vårt köpcentrum Överby. Handlarna vädjar till oss att vi ska gå ut och handla trots allt. När jag själv varit och handlat på Överby köpcenter har jag bara besökt livsmedelsaffärer. Har noterat att det är lugnare än vanligt och att det visst är en del pensionärer som struntar i rådet att stanna hemma.
Det är inte mycket att skriva hem om nu i dessa Coronatider. Läser nyheterna flera gånger om dagen, lyssnar på radio och ser även nyheterna på TV. Tittar även på nyheter från BBC och CNN. Tar emot nyheter i massor. Har svårt att analysera nyheterna, det är så mycket intryck och olika råd från olika håll. Lätt förvirrad skulle väl beskriva det tillstånd jag befinner mig i, men jag antar jag inte är ensam om att känna så.
Känner mig inte alltför orolig för egen eller min mans del. Vi är varken i riskgruppen eller exponerar oss för särskilt många människor. Oroar mig lite för min mamma som inte riktigt har förstått att hennes karantän även gäller oss. Mamma har annars strypt sina sociala kontakter till nästan noll. Vi handlar åt henne och hon får låna vår hund när hon går ut på sina små promenader. Oroar mig även för min svägerska som jobbar på ett äldreboende. Dagens hjältar är de som jobbar inom sjukvården. Och de som hjälper andra som har svårt att klara sig själva i denna stund.
Jag känner ingen som har blivit smittad av covid-19. Ändå känns det verkligen som om att krisen i världen berör mig på ett personligt plan. Den får mig att tänka på vad som är viktigt för mig och den får mig att begrunda hela världens tillstånd. Känner mig som en världsmedborgare, hoppas att denna globala tanke spridit sig, så att vi även i fortsättningen tänker på jordens bästa. Stora ord från lilla mig.
Ta hand om er.
