[200325] Filmaren Werner Herzog ingår i den tyska filmvågen på 70-talet. Där fanns Volker Schlöndorff, Rainer Werner Fassbinder och Margarethe von Trotta. Herzog har hela tiden betraktats som en särling, precis som vår svenske filmare Roy Andersson.
Werner Herzog var en av mina stora favoriter, men det stack i ögonen att han inte väjde för mycket i konstens namn. Så sägs det att han pressade inhyrda filarbetare från Amazonas, när filmen Fitzcarraldo spelades in, att en av dem dog när ett skepp skulle halas över en bergsknalle. Om det är sant vet jag inte, men även om den är en skröna säger den något om filmaren Herzog.
En av mina favoriter av Herzog är Hjärta av glas. En Bayersk stad, eller by, var på 1700-talet känd för sin glaskonst, speciellt med inslag av rubin. Men formeln för glasblandningen känner bara glasmästaren till. När han blir galen prövar andra glasblåsare förgäves avslöja hemligheten.
Filmen har en lika poetisk inledning som bildmässig skönhet. Till ljudet av en sanningssägare som leder oss in i handlingen. Vi får följa med in i vardagslivet i den lilla staden till starkt mustiga bilder som fastnar på näthinnan. När jag nu ser om filmen många år senare måste jag dock erkänna att minnesbilderna inte helt stämmer med sekvenserna i filmen. Men ett härligt återseende blev det.
Ett sätt att streama filmen är:
https://www.triart.se/filmer/hjarta-av-glas/
