[200320] Med romanen Jungfrustigen anknyter Philip Teir till det klassiska litterära tema som handlar om otrohet och dess kapacitet att destabilisera inte bara det enskilda äktenskapet utan också den samhällsordning som vilar på föreställningen om familjen som den sociala kontinuitetens och individuella utvecklingens kärna.
Otrohetslitteraturens tradition är lång, och en gång var den framför allt en moralitet med religiösa förtecken. I moderna tider ingår den i en kultiverad borgerlig tematisk kanon, där de emotionella eruptionerna kuperas av en världsvan och cool attityd.
Philip Teir är finländare men skriver på svenska. Vid sidan om författarskapet är han kulturjournalist, bland annat i Dagens Nyheter. Som svenskspråkig finsk författare anknyter han till den speciella tradition som från Runeberg till Tove Janson lämnat omistliga bidrag till den svenska litteraturen. När det gäller Jungfrustigens ämne med otrohet, bristande äktenskap och en manlig intellektuell huvudperson i valet och kvalet mellan familjen och den nyfunna kärleken, kort sagt relationskris i kubik i en bok av bekännelsekaraktär, går tanken till författare som Christer Kihlman och Märta och Henrik Tikkanen. Möjligen kan bokens titel Jungfrustigen vara en liten passning till Henrik Tikkanens Brändövägen 8, Jungfrustigen är nämligen den gata där Paula bor, när Richard och hon träffas på en förlagsfest.
Richard är författare och förlagsredaktör, gift med Sonja som han har barnen William, nio och Nelly, tretton, med. Till skillnad från ett stort antal manliga kontrahenter i den moderna finlandssvenska romanlitteraturen tar han det ganska varligt med alkoholen och röker inte vanemässigt men på fest. Han är så pass väl etablerad som författare att han fått ett arbetsstipendium som låter honom vara tjänstledig ett år, en situation som givetvis i hög grad underlättar den förbindelse han snart inleder med Paula.
Även hon är verksam i förlagsvärlden och skild sedan flera år. Sedan det på festen börjat slå små gnistor mellan Richard och Paula kommer med genom tvivel och ruelse åstadkommen fördröjning en brand att uppstå. Boken är i två delar, och den första handlar om förhållandets utveckling, från avvaktande men intressesignalerande kontakter via Facebook och ett allt intensivare messande. Man frågar sig onekligen hur forna tiders otrohetsaffärer alls var möjliga när inte mobilerna fanns.
Richard har ännu inte hunnit upp till den ålder då män, åtminstone sådana i goda ekonomiska omständigheter och med vana vid att ha kontroll över tillvaron börjar känna ett kallt drag från ett annalkande fysiskt förfall och springer iväg och får ihop det med någon yngre kvinna än den hustru som han sviker. I stället är Paula betydligt äldre än Richard, det skiljer tolv år mellan dem, en komplikation som hon är betydligt mer oroad av än han. Det bidrar till den relativt långsamma utvecklingen av relationen, som också ger utrymme åt Philip Teir att ingående skildra hur äktenskapet mellan Richard och Sonja i ett utstuderat plågsamt förlopp bryts sönder, men där ändå den kultiverade borgerliga elitens behärskning och hemfallenhet åt det sakliga är förhärskande.
Det går som det måste, och i bokens andra del flyttar Paula och Richard ihop, vilket leder till nya komplikationer när barnen ska förmås anpassa sig till en verklighet de varken valt eller önskat. Richard och Paula befinner sig också i ett tvärdrag av synpunkter och värderingar, där diverse familjemedlemmar liksom vänner och kolleger analyserar och kommenterar deras handlingar och etiska bristfälligheter.
Jungfrustigen handlar om människor som tillhör en urban intellektuell elit. Ekonomiskt kan det vara knaggligt ibland, men socialt faller de inte igenom. Moraliska konflikter kan vara svåra att hantera och psykiskt plågsamma, men leder inte till några sammanbrott. Ställer den några problem under debatt handlar det om just de privatmoraliska. Men sådana problem kommer ju ingen heller undan.
