[200313] För runt hundra år sedan, började mänskligheten bygga tre riktigt stora saker; den industriella civilisationen, demokratin och vår egen undergång i form av en förestående klimatkatastrof. De två första har vi ur ett globalt perspektiv inte varit så framgångsrika med att få till, men den sista vill jag påstå har varit en framgångssaga, om än inte en trevlig sådan och huruvida den kommer med ett lyckligt slut tillåter jag mig att tvivla på.
De första stora rikedomarna skapades av mänskliga slavar, det var den billigaste och bästa formen av energi tills man kunde börja ersätta de mänskliga slavarna med kol och olja, de andra slavarna i form av grisar, kycklingar och kor har å andra sidan blivit allt fler. Utvecklingen av den moderna demokratin tog riktig fart för drygt hundra år sedan, samtidigt började mänskligheten på allvar att släppa ut koldioxid.
Det industrialiserade samhället hade aldrig kunnat byggas upp utan olja och kol, det finns de som menar att demokratin inte skulle vuxit fram om inte det först funnits ett någorlunda välmående samhälle. För ett par veckor sedan såg jag inte någon direkt koppling mellan demokrati, olja och slaveri. Det gör jag nu, och jag ser det tydligt, sedan jag läst den nyligen utkomna boken Upphettning – demokratin i klimatkrisens tid. Boken är en mycket bra sammanfattning av klimatforskningen, men även av utvecklingen av demokratin, industrialiseringen, energifrågor och fördelningspolitik.
En annan intressant fråga som belyses väl är hur det organiserade motståndet av s.k klimatförnekare har skapats och hur det finansieras. Boken är lätt att ta till sig för mig utan egentliga förkunskaper i ämnet och jag känner mig klokare efter att ha läst den. Den bygger på etablerad forskning och har en mycket gedigen referenslista för den som vill läsa vidare. Boken är svensk, inte bara för att författarna är svenska och att den är utgiven på svenska språket, den är även svensk så till vida att den ter sig tämligen objektiv och inte hänfaller åt vare sig dystopiska – eller klämkäcka utsagor om framtiden.
Har du ännu inte läst någon bok om klimatproblematiken så gör inte det så mycket, det räcker långt att du läser den här. Den innehåller inga superlativer för att skrämma dig till handling, det behövs inte, den fakta som redovisas är tillräcklig för att skrämma slaget på vem som helst. Frågan är bara vad vi gör med vår rädsla, kören som ropar att det brinner blir allt större och hörs alltmer, trots det är det väldigt få som rest sig ur TV-soffan för att hjälpa till att släcka.
