[200310] Nyss var den internationella kvinnodagen, en dag kring vilken det råder delade meningar. Vissa menar att kvinnodagen är ett endagsspektakel helt i linje med den patriarkala ordningen, andra hävdar att vi behöver lyfta kvinnokampen närhelst det går.
Lagom till kvinnodagen släpptes forskningsrapporten ”Lön efter kön – värst i yrken med högst prestige”. Den bygger på ett forskningsprojekt vid Stockholms universitet. Här syns två tydliga tendenser. Först att Sverige kommit långt i jämställdhetssträvandena under de senaste decennierna, att många löneskillnader mellan män och kvinnor jämnats ut.
Men så finns en annan tendens. Den visar att de könsbaserade inkomstskillnaderna är störst inom så kallade högstatusyrken som läkare, jurist, universitetsprofessorer och ingenjörer, medan inkomstgapet i så kallade lågstatusyrken och medelstatusyrken allt mer tunnats ut.
Även i Medlingsinstitutets rapport ”Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2018” slås det fast att ”Löneskillnaden visar en tydlig minskning de senaste åren.” Exempelvis krympte löneskillnaden hela 0,6 procent mellan 2017-18.
Även härs görs gällande att de oförklarade könsbaserade löneskillnaderna – som i genomsnitt ligger på 4,4 procent – varierar kraftigt mellan yrken och sektorer. Och mest sticker högstatusdomänerna ut, exempelvis inom privat sektor med hela 5,5 procent. Det finns också ett stort gap mellan tjänstemän på 6,7 procent och arbetare på enbart 3,8 procent. Även skillnaden mellan kommunal sektor på 0,3 procent och statlig sektor på 3,7 procent är anmärkningsvärd.
Vad kan vi då lära oss av detta? Att verkligheten är mångsidig, att jämställdheten går framåt men att färden är ojämn. Kanske överraskar det också en del att jämställdheten skevar mest i de kunskapsintensiva och högutbildade högstatusskikten på arbetsmarknaden. Detta motsäger ju den helgjutna tron på att kunskap automatiskt leder till rättvisa och riktiga beslut. Inte heller tycks kunskap vara makt i alla lägen, för makten är långt större bland män än kvinnor. Kvinnor som utgör över 60 procent av alla som läser på svenska högskolor idag.
Kunskap är självklart en nyckelfaktor i vårt samhälle, att säga något annat vore både felaktigt och destruktivt i dessa trumpistiska tider. Att slå vakt om evidensbaserad kunskap och förnuft är det bästa vaccinet vi har mot trumpismen. Men varken kunskap eller kunskapare är alltid neutrala, oegennyttiga och befriade från hierarkiska mekanismer. Inte heller medför högstatuspositioner att beslut alltid tas på riktiga och rättvisa grunder.
För nog är det konstigt att vi aldrig lyckats få en kvinnlig statsminister i vårt land, trots att det sitter kvinnor på statsministerposten i alla de övriga nordiska länderna. Detta sker samtidigt som Pakistan, Chile och Liberia har haft kvinnliga statschefer. Och vore det val idag skulle vi få en Ulf-Jimmie-Stefan-figur på statsministerposten här hemma.
Låt oss även påminna om att både Macchiarini och Kulturprofilen fick husera mycket länge innan de stoppades. Ingen som reserverade gräddfiler åt dem har heller fått ta något större ansvar, trots allt prat om hur ansvarstungt och regelskarpt det är i toppen.
Ännu tydligare blir detta i en DN-artikel (10/3-20) där en av visselblåsarna i Macchiarini-affären träder fram och berättar om hur straffande omgivningen och tystnadskulturen varit. Han förklarar att ”Macchiarini inte var det största problemet, det var mörkläggningen efteråt. Det blev en tystnadskultur som dödar”. Så missförhållanden och tystnadskulturer finns även där kunskapens fana vajar som högst, i vissa fall ännu mer där än på annat håll.
Annorlunda uttryckt är varken jämställdhet eller andra moraliska värden några självkörande fordon, oavsett om det körs i gräddfil eller på vanlig landsväg.
Här gäller det att bygga robusta system, främja kritiskt tänkande och odla rättspatos hos oss alla. Även integritet och civilkurage är egenskaper värda att fostras och lyftas. Annars är risken att förtroendet för politiker, beslutsfattare och andra samhällsinstitutioner urholkas allt mer och att vi får ännu mer av trumpistiska tendenser än idag.
