[200226] Det kan inte beskrivas som annat än en händelse av stor litterär vikt när nu Kjell Espmark ger ut sin senaste diktsamling ”En sky av vittnen” sammanställd i en volym med hans två föregående samlingar ”Vintergata” och ”Den inre rymden” under den gemensamma titeln ”Låna mig din röst”.
Det är ett slitet omdöme och kanske i dag inte alldeles entydigt som värdering att tala om litteratur i Nobelprisklass, men det är vad det handlar om. Nu sitter ju Kjell Espmark själv i Svenska Akademien, och någon upprepning av misstaget att belöna någon i den egna församlingen lär väl inte bli av. Men litterärt sett vore det inget misstag.
I ett förord till samlingen skriver Kjell Espmark fint om hur ett tankeexperiment skulle kunna göras, där det i varje människoliv finns ett ögonblick där all erfarenhet och alla värderingar förtätas till en plötslig insikt, och att dessa ögonblick lyste upp det ”universum av tid” som omger oss. Dessa ögonblick kunde vara bittert dämpade, en del med ljuset förlorat in i svarta hål, men alla med en glans av mänsklig klarsyn.
Det är till sådana ögonblick av klarsyn som Kjell Espmark söker sig med sin lyrik, där det ofta förekommer en person ur historiska, religiösa eller litterära myter vid en punkt i tillvaron som på något vis är avgörande och där hon eller han kan tillskrivas uppenbarad klarsyn. Det behöver inte betyda att personerna är i livet eller för delen någonsin haft fysisk existens. I de stora myterna är de ändå ofta bärare av djupt mänskliga egenskaper. Det betyder inte att det rör sig om gudar, hjältar eller heroiska gestalter, Espmark visar gång på gång hur det ur till exempel ur en fornegyptisk grav eller ur en biblisk berättelse kan stiga en historia som i den samtid där vi befinner oss fortsätter att produceras just ögonblick av klarsyn, och där den litterära fantasin kan ge dem röst och gestalt.
När jag begravdes en höstdag / fick jag papyrusrullen i handen / inför vandringen ut i mörkret: /en text jag inte själv kunde läsa – / jag var ju en flicka på åtta år. / Den är ett pass som låter mig korsa / gränsen mellan döda och levande. //…den lyser mig i mörkret. / Och låter mig se era ansikten.”
I ”Den inre rymden” varvas dikterna med motiv ur en mer allmänmänsklig erfarenhet med koncentrade reflekterande dikter om avgörande ögonblick och erfarenheter ur Kjell Espmarks eget liv. En kärv jämtländsk uppväxt framträder, liksom avgörande beslut som att lämna juridiken för litteraturen.
En dikt i ”En sky av vittnen ” handlar om hur den tysk-judiske författaren och filosofen Walter Benjamin på flykt undan nazisterna stoppades från att resa från Frankrike till Spanien och då valde att ta sitt liv. Det som mest av allt präglar Kjell Espmarks diktning i ”Låna mig din röst” är bekännelsen till sådana humanistiska ideal som aldrig låter sig överflyglas av ideologier eller religiösa fördomar. Där är det ständigt nödvändiga avvisandet av antisemitismen ett självklart inslag.
