[191230] Vi går in i ett nytt decennium och medierna översvämmas av krönikor över det som har varit och det som skall komma. Hur ska man egentligen sammanfatta 10 år? Och vad är det för sorts nytt 20-tal som skymtar därframme? Och hur hakar denna tid i det som varit?
Ska vi bli lite historiefilosofiska och backa bandet rejält, så tycks det stundande 20-talet inte bli så glatt som det senaste. Ytterst lite foxtrot och charleston kommer att dansas framöver då horisonten mörknat flera gånger sedan dessa danser var i ropet sist. Men världsekonomi går starkt – nu som då – och ingen Wall Street-krasch är i sikte, inte just nu i alla fall. Och den senaste börskraschen blir ett allt blekare minne.
Vad som tydligast förenar de två 20-talen är den parlamentariska instabiliteten. Aldrig har det bytts regering så ofta som på 1920-talet i vårt land och även då präglades politiken av polarisering. Med dagens skakiga januariöverrenskommelse, det krackelerande samhällskontraktet och de ökande klyftorna lär nog resan bli ostadigt framgent. Inte minst då populismens vindar viner som aldrig förr.
Många menar att spelteorier och retoriska maktstrategier har blivit vanligare i politiken snarare än ideologiskt byggda skiljelinjer och reformprogram. Att politiken töms på innehåll, men fylls av strategitänk. Att marknaden för maktpolitiker och karriärpolitiker är större än någonsin. Att skiljelinjen mellan näringsliv och politik förtunnats och förvanskats.
Så här finns ett underlag för diverse kommunikationskonsulter och spinndoktorer att ta ännu mer plats. Inte minst då dagens väljare ofta beskrivs som vilsna. Men om detta betyder att vi tacklar dagens politiska utmaningar mer effektivt är en annan fråga. I slutändan blir det svårt att hålla reda på alla kappor som fladdrar i vinden och alla våta pekfingrar som far i luften.
Även i omvärlden tyder det mesta på ett händelserikt decennium, ett årtionde med mycket splittring, polarisering och snabbföränderlighet. Förändringsprocesser som i hög grad styrs av en unken kader av maktgubbar – en Trump, en Putin, en Bolsonaro, en Orban, en Xi Jinping, en Erdogan
Men varför vara dysterkvist när man kan vara muntergök? Med ett tryck på lajkknappen blir det nog lättare. Åtminstone på ytan och med ett snyggt filter på sociala medier.
De senaste decenniernas tillväxtökningar har i alla fall varit rekordstora. Speciellt på kapital och mindre på arbete. Bättre att klippa än knega, alltså. Aldrig har det funnits fler miljardärer.
Och i år slog julhandeln rekord igen och de låga räntorna gör det förmånligt att låna och konsumera. Black Friday varje vecka, kanske. Härom dagen berikades även det svenska språket med nyordet ”smygflyga”, vilket kanske ersätter fjolårets bubblare ”klimatskam” och tidigare års ord ”fejkade nyheter”. Så aldrig är det försent att fejka, att hålla skenet uppe.
Även den globala fattigdomen har under de senaste decennierna reducerats starkt, vilket den framlidne professor Hans Rosling så tydligt berättade om. Eller varför inte vända oss till en annan av gladliberalismens favorittänkare Steven Pinker eller vår svenske motsvarighet Johan Norberg? För om man enbart ska använda en makroekonomisk måttstock har de flesta av oss aldrig haft det bättre än idag. Så nog finns det skäl trycka på lajkknappen ännu en gång.
Frågan är bara om klimatkrisen – vår tids stora ödesfråga – klarar att vänta tills vi har konsumerat oss mätta och att dagens maktgubbar tröttnat på att övertrumpa varandra i cynisk och auktoritär politik. Vänta medan isarna smälter, skogbränderna rasar och den biologiska mångfalden tunnas ut. Förändringsprocesser som inte bara sabbar naturen, utan också driver på den migration som allt fler regeringar och partier ser som det största problemet att peka finger åt och skjuta över på någon annan. Ekvationen är svår att få ihop.
Så här riskerar lajkknappen att strejka, snyggsnacket bli ett hest rop på hjälp, tillväxtkurvorna fyllas av röda siffor. För inget nytt jordklot finns att köp på den där boomande globalmarknaden. Inte heller finns någon reservplanet i sikte, inte ens för de allra rikaste. Bättre vore istället att vårda och värdera det klot och den mänsklighet som vi redan har.
