[191119] Jag är förtjust i Mathias Dahlgrens senare kokböcker; Hemkunskap, Rutabaga och den nya Kokbok för grå dagar.
Kokbok för grå dagar är just det; de grå dagarnas bristande magi går som en röd tråd genom boken och recepten/matlagningen tar spjärn mot den ofta trista grundtonen under vinterhalvåret. Det är lekfullt och igenkännande.
Jag gillar attityden. Viljan att avmystifiera matlagningen och försöken att finna ett tilltal som når bortom medelklassen.
Mathias Dahlgren är trygg. Inget recept är svårt och ingen mat är märkvärdig. Enkel mat är coolt. Och, som i de flesta moderna kokböcker, så finns det en berättelse vid sidan av recepten. Det som gör, åtminstone den här boken, personlig och tilltalande. Mathias Dahlgren ger sina tankar om vardagslivet, en del om sin uppväxt och hur man kan hantera matlagningen så det blir så lätt och enkelt som möjligt men med ett tydligt kvalitetsperspektiv.
Det är ett försök att hitta en tonträff som minskar avståndet till läsaren/hemmakocken samtidigt som det tar ner KOCKEN från dennes pedistal. Det gäller främst den nya Kokbok… och Hemkunskap. Rutabaga är mer av en traditionellt upplagd kokbok.
Kokböcker är något av det trendkänsligaste som finns på bokmarknaden. Ofta styrs det av internationella trender, massmedias skriverier och tv:s sändningar. Samtidigt som kokböcker, som alltid är dyra att göra och trycka, säljer allt mindre då de flesta numera använder nätet för att leta recept och idéer för matlagningen. På den svenska marknaden blir utrymmet mindre och mindre, det ges ut färre och färre kokböcker.
Så det är viktigt att hitta något nytt som säljer. Det kan ofta bli cyniskt och lite ”same, same” över de utgivningarna.
Desto roligare därför med Mathias Dahlgrens senaste kokböcker. Det känns som han hittat ett tilltal som bör tilltala även ovana kokboksläsare/-köpare. De är något att sätta i händerna på den ovane kocken och kanske även nybörjaren. Men också den vane matlagaren, för att den är så trivsam, så lekfull.
Kokboken som satte igång den här trenden, Hemkunskap, kom 2016 på Mathias Dahlgrens eget initiativ. Kanske är det också så med Kokbok för grå dagar?
Är det viktigt? Kanske inte. Men jag är av uppfattningen att mycket som ges ut är alltför trendkänsligt och välkammat och har sitt ursprung mer från förlagssidan (inget fel i det) så det är roligare när idéerna kommer direkt från de som arbetar med mat och man känner att det är deras egen passion som kommer fram ur boksidorna. Det ”äkta” mot det marknadsstyrda.
Tittar man på recepten i Kokbok… liksom i Hemkunskap så handlar det om vardagsmatlagning med stor nyfikenhet mot vad som händer med mat i dag. Det är gott, inte krångligt och genvägar är tillåtna. Den som läser Kokbok… blir inte rädd för att våga prova.
Recepten visar Mattias Dahlgrens lekfullhet och förmåga att kommunicera med sina läsare. Det är lite som att läsa britten Nigel Slaters senare kokböcker.
Om jag ska ha någon invändning så är det i så fall att en del av illustrationerna och de pilförsedda textsnuttarna i anslutning till dem känns lite tondöva. Ungefär som att marknadsavdelningen på Bonnier Fakta hyrt in en stylist för att skapa ”vardagskänsla”. Det bryter av, stör lite, men det är ändå en liten anmärkning i det stora hela. Man kan göra sämre än att se till att man har Hemkunskap och Kokbok för grå dagar i sin bokhylla. Eller varför inte ge dem till barnen när de flyttar hemifrån? Då får de en bra attityd till matlagning i livet.
