[191019] Per Schlingmanns tredje roman med motiv från det politiska spelet håller samma låga litterära och intellektuella nivå som de båda tidigare.
Det har gått några år sedan Per Schlingmann lämnade partipolitiken och gick över till pr-branschen. Han skapade tillsammans med Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Sven-Otto Littorin konceptet Nya Moderaterna, baserat på den genom dystra valerfarenheter vunna insikten att skattekverulansen som politisk taktik var en återvändsgränd.
Under Alliansens regeringsår rattade han sedan som partisekreterare både partiet och, menar många, en betydande del av politiken. När han lämnat politiken började han vid sidan av pr-verksamheten att skriva underhållningsromaner, baserade på de erfarenheter han gjort som politiskt verksam. De två hittills utgivna, I maktens öga (2017) och Harpsund tur och retur (2018) har legat till grund för teve-serien Den inre cirkeln.
Nu ger han ut sin tredje roman, En omöjlig fiende, och det är bara att konstatera att den är lika litterärt och intellektuellt torftig som sina föregångare. Handlingen är ytterst skissartad och karaktärerna grunda och förutsägbara. Ett exempel på hur valhänt Schlingmann karakteriserar sina personer är följande, som gäller en kvinnlig konsult: ”Hennes skarpa drag med stora läppar och markerad näsa ger henne en stark personlighet.” I Schlingmanns värld konstitueras alltså personligheten av två fysionomiska särdrag.
Kapitlen i boken är närmast telegramartad korta, två till fyra sidor. Schlingmanns episka teknik bygger på att han följer ett antal personer, och kapitlen rubriceras helt enkelt efter vilken person som har huvudrollen i det.
Nu handlar det om en valrörelse, där striden står mellan regeringspartiet Folkets röst som leds av statsminister Gina Besic och det nationalistiska och invandringskritiska Trygghetspartiet, lett av den avhoppade professorn i nordiska språk Stina Jansson. Att det förekommer andra partier i en svensk valrörelse förbigår Schlingmann med största möjliga tystnad. De nämns någon gång, men betraktas som nulliteter, förmodligen skulle det bli för krångligt att i denna framhastade berättelse komplicera saker och ting med fler partier.
Partiet Folkets röst känns väl någotsånär socialdemokratiskt, möjligen med några inlånade drag från andra partier. Trygghetspartiet är förstås modellerat på Sverigedemokraterna. Politiska idéer och ideal upptar inte mycket av bokens innehåll, det är maktspelet som är centralt.
Det är alltså kvinnor som leder båda partierna, och det är väl en av Per Schlingmanns litterära affärsidéer att bryta mot den politiska thrillerns genrekonventioner genom att låta kvinnor få framträdande roller. Man får en känsla av att han vill ropa ut sin fördomsfrihet från taken, inte minst som bovarna genomgående är män. Och visst, bra där Per.
Trygghetspartiets ledare har för övrigt ett djupt känt personligt incitament för att överge sin akademiska karriär för politiken. En dag några år före bokens egentliga handling tar sin början kommer tre poliser hem med hennes dotter, som de hittat misshandlad och våldtagen i tunneln mellan Gamla stan och Slussen. Man borde ju kunna anta att polisen i det läget i stället för att skjutsa den våldtagna kvinnan hem till mamma hade kört henne till sjukhus för undersökning och bevissäkring. Inte så här. Däremot kan de meddela att gärningsmännen sannolikt varit invandrare.
Statsminister Gina Besic har en stab av kvinnliga medarbetare, som på olika sätt hjälper henne att få valvinden att ta fart i rätt riktning. Detta ger Schlingmann goda möjligheter att demonstrera sin kännedom om de inre politiska cirklarnas mötesvanor, strategiplanering, och inte minst, tillhandahålla uppgifter om hur det ser ut inne i Rosenbad och Sagerska huset. Han får också rika tillfällen att låta sina huvudpersoner äta piffiga rätter och dricka goda viner.
I bakgrunden intrigerar en skum affärsman, som ser sina aktier sjunka i värde när Gina Besic vill förbjuda självförsvarsvapen. Han anlitar en minst lika skum figur för att påverka valrörelsen till Trygghetspartiets fördel. Det tillgår så att ett mc-gäng anlitas för att få invandrarkillar att råna ungdomar.
Skall denna komplott avslöjas i tid för att vända valvinden? Här gör Schlingmann sitt bästa för att hålla den eventuellt fortfarande intresserade läsaren på halster ända in på valdagens eftermiddag. Men sen.
