[190921] Det är inte alltid lätt att variera den numera flitigt använda nycirkusformen, men Cirque Eloize lyckas utomordentligt väl i en kärleksfull, känslosam händelseutveckling där country-sången är en viktig sammansvetsande länk. Full av humoristiska infall och spektakel håller truppen oss fångade i ett spel som är just så ekvilibristiskt som man förväntar att det skall vara.
Det som emellertid slår en under föreställningens gång, är den ömsinthet och just kärlek man förstår att den vuxit fram ur. Vilket visar sig i sättet att varsamt ta hand om varje faromoment (för sådana är varje akrobatik full av) och om varandra, så att det som händer på scenen steg för steg blir till en uppvisning av inbördes hänsyn och inspiration, ett vackert ögonblick på teatern!
Stort mått av ömsesidighet är en förutsättning för konstnärliga resultat på scenen och när den på ett sådant svindlande sätt som det sker i filmen And then we danced skildrar de inbördes förhållandena i ett danskompani, som samtidigt är utgångspunkten för deltagarnas samlade framtidsförhoppningar, då händer det något i det fokus, den iakttagelse, filmaren utsätter rollfigurerna för.
Den vackraste kärlekshistoria under svårast tänkbara omständigheter blir utgångspunkten för ett samhälle i vardande, det georgiska. Finstämt, antytt men ändå förverkligat ges en intim inblick i, vilka lidanden som ligger på lur när friheten såras. Ett smycke, en liten örring, blir en ledtråd, nästan ett tema, i filmens händelseförlopp, som till sist fullbordas till ett mångfacetterat smycke av egen kraft.
