[190921] Vi har under de senaste åren sett stora kvinnoprotester i Polen. 2016 lade det styrande partiet PiS – Lag och Rättvisa fram ett förslag om inskränkning av rätten till abort. Det utlöste en enorm motkraft och vrede bland kvinnor. Tiotusentals kvinnor gick ut i strejk inte bara inom produktion utan även inom det som kallas för den sociala reproduktionen, alla de mekanismer som gör att samhället utvecklas över tid; vård skola och omsorg men också hemarbete, kvinnors liv och hälsa. Protesterna tilltog, parlamentet distanserade sig mot förlaget och lagförslaget föll i parlamentet.
Liknade protester har förekommit över hela jorden, exempelvis i Argentina, Italien, Spanien och på Irland. Det viktiga var att det var feministiska mobiliseringar i protest mot inskränkningar mot kvinnors rättigheter. Denna chockvåg av protester bildar bakgrund till Titti Bhattacharya, Cinzia Arruzza och Nancy Frasers Feminism för de 99 procenten utgiven på Tankekraft förlag.
Författarna har en feministisk utgångpunkt och är delvis ett svar på en kritik som kom efter de kvinnoprotesterna som menade att protesterna hade en liberal agenda. Den liberala feminismens mål är inte jämlikhet utan det handlar om kvinnors möjlighet att nå maktpositioner. En ökad ojämlikhet på fattiga kvinnornas bekostnad. Men författarna är inte intresserade av att hylla kvinnor som nått maktpositioner inom näringslivet utan de identifierar och konfronterar det kapitalistiska förtrycket som den verkliga orsaken till kvinnors protester.
Det kapitalistiska förtrycket innefattar, enligt författarna, i dess mest brutala former sexuellt våld inom familjen och arbetsgivare som kräver sexuella tjänster av sina kvinnliga anställda. Kvinnors utsatthet både på arbetsmarknaden och i hemmet hänger samman med att det kapitalistiska systemet som förenar dem.
Skriften har kallats för det första populistiska feministiska manifestet. Författarnas svar är att alla sociala rörelser; kvinnorörelsen, de socialistiska rörelserna, antimilitäristiska-, antikapitalistiska- och ekosocialistiska rörelser måste enas mot den allt brutalare nyliberala offensiven och den globala kapitalismen.
Men författarna menar också att vi har ett ”progressivt” feministiskt mittenblock av främst socialdemokrater och liberaler som är vill att kvinnor skall kunna göra karriär inom samhälle och näringsliv. Men det finns också en antifeministisk högerpopulism av Trump och Bolsonaros snitt där den ekonomiska politiken är tydligt nyliberal och som leder till direkta attacker mot kvinnor och kvinnors rättigheter. Författarna tar avstånd från båda perspektiven. De väljer inte mellan Hillery Clinton eller Donald Trump. De vill ena alla kvinnor – de 99 procenten – mot den globala kapitalismen.
Viktigt är att författarna inte uppehåller sig vid Europa, USA eller innanför de nationella gränserna. Perspektivet är globalt, de 99 procenten finns över hela jorden.
Boken skiljer sig alltså från en del annan vänsterpopulism genom att det inte är produktionen som står i centrum, utan det är reproduktionen. Kapitalismen suger ut arbetarklassen i produktionen men exploaterar också reproduktionen: i hemmet, alltså inte bara skola och omsorg utan även hemarbetet och mat på bordet! Sexualiteten, vård, omsorg, skola allt är en grundförutsättning för att kapitalismen skall fungera.
Kapitalismen exploaterar den sociala reproduktionen på samma sätt som den begår rovdrift på miljön. Detta innebär också ett hot mot mänskligheten. Det är därför kvinnokampen inom den sociala reproduktionen är viktig för mänskligheten. Författarna sätter till och med feminismens kamp för reproduktionen i centrum eftersom det är en förutsättning för en kamp för produktionen.
Boken erbjuder en tankeväckande läsning och sammanfattar en radikal feministisk riktning som tydligt som tar avstånd från kapitalismens destruktivitet. Feminism för de 99 procenten ett är ett manifest att samlas kring, diskutera och ta ställning till.
