[190825] O´Neill, Sofokles, Beckett, Brecht, Lagerqvist och för den del också Mozart. Vad som fått Göteborgs Stadsteater till denna klassikersatsning kommande säsong tänker jag inte spekulera i. Men välkommen är den och laddar förväntningarna. För där finns ju legendariska uppsättningar att ta spjärn emot. Dessutom två urpremiärer.
”Jätteroligt” är inte precis en reaktion man förväntar sig av den som ska spela fadern i Eugene O´Neills nattsvarta tragedi Lång dags färd mot natt, nämligen Claes Månsson. För nu är det dags för detta tunga familjedrama att inleda säsongen på Götaplatsen. Konstnärlige ledaren själv, en entusiastiskt gycklande Pontus Stenshäll, bjöd på något så ovanligt som filmad inblick i repetitionsarbetet, när det i dagarna vankades programpresentation inför en fullsatt salong. Ännu en videosnutt visades senare från Backa Teaters föreställning Flickan med Svavelstickorna, som får nypremiär i dagarna. Ingen dålig start på teaterhösten.
Utstyrd till en brechtskt gycklande konferencier, dock utan särskild svärta i botten, bjöd Pontus Stenshäll entré till representanter för de kommande produktionerna på programmet för 2019–2020 till ackompanjemang av teaterns eminenta orkester. Och han kunde ha fog för den stolthet med vilken han visade upp ett veritabelt blandgodis av klassiker, antika som moderna, komik, tragik, politik, kärlek och musik med smak av två nobelpristagare dessutom. Det är fjorton år sedan O´Neills mest spelade verk, Lång dags färd mot natt, senast sattes upp på Göteborgs Stadsteater. Att Claes Månsson, vanligtvis känd för komiska roller, ombetts spela pappan i den olycksaliga familjen Tyrone får sin förklaring i att han tidigare med stor framgång gjort ett annat klassiskt och tragiskt porträtt av familjefader, nämligen i Arthur Millers En Handelsresandes död. ”Det ska bli jätteroligt”, tyckte han alltså. En drömroll han haft, får vi också veta, och inblicken i repetitionsarbetet avslöjade i alla fall att det kunde krävas en del lek i botten för att nå eländet.
Vad i övrigt kunde avgöras så representerade Claes Månsson ensam kategorin ”kändisar från Stockholm” apropå den kritik Stenshäll fått för att i för hög grad ha värvat kända affischnamn. Familjen Tyrone i övrigt spelas av Anna Bjelkerud som mamman och Eric Ericson och Fredrik Evers som de två bröderna. Regisserar gör Emil Graffman.
Hur premiären på Lilla scenen den 27 september kommer att ta sig ut var lite svårt att föreställa sig av den exalterade introduktionen av detta drama, där tragedi bara är förnamnet, det om kungadottern Antigone i Sofokles dramatisering. Också det ett familjedrama, dock med vidare ramar. Det handlar om civilt motstånd, moral och politik och är väl det antika drama som allra mest lockat till tolkningar och bearbetningar, anpassade till tidsanda, religion och politik. Fick veta att regissören Kristina Hagström-Ståhl tagit sig fria händer och tolkat pjäsen utifrån olika aspekter på en nyöversättning av Anne Carson. Genom ett samarbete med Högskolan för scen och musik finns också en musikensemble med på scenen.
Den scen som gjort störst avtryck på mig senaste åren för sina uppsättningar är den tämligen nya så kallade Lilla scenen. Där blir det premiär den 4 oktober för Jesper Söderblom, som ska tolka en av min ungdoms stora läsupplevelser, nämligen Pär Lagerkvists studie i ondska, dagboksromenen Dvärgen, dramatiserad av Ashkan Ghods och Jesper Söderblom.
Det inleds alltså stort på Stadsteaterns tre scener med inte mindre än två nobelpristagare.
Skrattet får dock en chans att släppas loss i slutet av oktober, då Bertolt Brechts och Hella Wuolijokis komedi om storgodsägaren Puntila och hans dräng Matti intar stora scenen. Pontus Stenshäll själv regisserar med som han säger ”gott självförtroende”. Här sparkas det uppåt mot en oberäknelig härskare som man inte behöver gissa två gånger för att förutse vartåt associationerna tänks leda.
Arvet efter Brecht kan bara anas av beskrivningen på den föreställning som blir höstens sista premiär på Studion. Det gäller dessutom en premiär för Norden på en pjäs med titeln Vem är Schmitz? av den schweiziske dramatikern Lukas Bärfuss i regi av ungerska Lidikó Gáspár. Den presenteras som en absurd komedi om ett företag som bara kan räddas av en person, Schmitz, när det blir oroligt bland leverantörerna i Pakistan, varför denna person av olika anledningar tvingas förvandla sig från kvinna till man för att kunna förhandla. Tanken snuddar otvivelaktigt vid Brechts Den goda människan från Sezuan. Återstår att se.
Stadsteatern avstår dock inte heller denna säsong från att göra musikteater, trots tidigare rätt blandade resultat. Den 13 december intar kärleken stora scenen med Mozarts musik och en ”avskalad” version av operan Trollflöjten som sångspel och, enligt Stenshäll, utan operasångare, med undantag då för Karolina Andersson, som gör Nattens drottning medan Sarastro gestaltas av rocksångaren Hans-Erik Dyvik Husby. Regisserar gör Melanie Mederlind med sikte på att göra berättelsen till en rasande vårdnadsstrid om en älskad dotter. Och visst! Det krävs fler scener för alla goda sångare och dansare som examinera från högskolorna.
Den 24 januari 2020 blir det urpremiär på Lilla scenen av ett ”becksvart, brutalkomiskt samtidsdrama i det absoluta utanförskapet” av Annika Nyman kallad Sysslolösa unga män med tillgång till vapen om tre unga män, en lägenhet och något som pågår som de inte längre kan stå ut med. Regisserar gör Gustav Englund.
Den som väntar på att uppleva Tomas von Brömssen ihop med en kontrabas i Patrick Süskinds numera klassiska historia Kontrabasen om den kärlekstörstande musikern med sitt hopplöst stora instrument får vänta till den 28 februari, då den flyttar in på stora scenen i sällskap med teaterns eget sexmannaband. Regisserar gör Eva Bergman.
Samuel Becketts klassiker Slutspel i regi av Ronnie Hallgren går upp den 13 mars på Studion med Johan Gry, Sven-Åke Gustavsson, Carina M Johansson och Johan Karlberg i rollerna.
Ännu en urpremiär och lite mer på tema kärlek, av det problematiska slaget, blir det tydligen på Lilla scenen den 3 april med en apokalyptisk monolog av Max Bolotin med titeln Om kärlek, med Caroline Söderström på scenen, regisserad av Daniel Nyström.
Konstnärlige ledaren på Backa Teater, Mattias Andersson, fortsätter att skapa ny scenkonst utifrån aktuella sociologiska undersökningar med att ta upp de existentiella frågorna i livet. Denna gång är frågan: Vad skulle du gjort annorlunda om du fick chans att leva om ditt liv. Den har premiär den 11 januari 2020 och görs i samarbete med Dramaten. Frågan tål att tänka på tills dess. Förutom nämnda nypremiär på Flickan med svavelstickorna kommer föreställningen Hierarchy of Needs återuppstå för turné i Europa med början i Polen och Belgien. Krigerska och Från Yttre Rymden är andra titlar kommande säsong på landets mest betydande barn- och ungdomsteaterscen.
Det är väl bara att se fram emot ett spännande och åsiktsdallrande teaterår.
