[190821] Två filmer som handlar om att filma! Om allt vad förtretligheter det kan innebära, att vara i filmbranschen, att vara på uppåtgående eller på en rutschebanefärd mot rena undergången. Det är vad Once upon a time in… Hollywood och Tel Aviv on fire är. Vilt utnyttjande alla de tacksamma clichéer och föreställningar som en verklighet som inte är består av.
Tarantinos film är en hämningslös, fruktansvärt rolig självironisk fars, som samtidigt ger Hollywood äran all inclusive: varje knytnävsfajt värd namnet där Manson-familjen inte har en chans – på film!
Det ger underhållning på hög nivå och skådespelarprestationer att höggradigt njuta av, ja rent ut sörpla i sig! De hanterar från var sitt håll exakt rätt distans till den verklighet som både är filmens och det verkliga livets – hur olika de än inbördes ter sig.
Och båda filmerna innehåller skådespelarprestationer av en precision utan like. DiCaprio och Pitt är vi bortskämda med, känner som hade de suttit i vår egen TV-soffa. De israeliska stjärnorna av förklarliga skäl mindre. Däremot är det de lika lätta att ta till sig, lika präglade av den amerikanska filmförebilden, lika smidigt infogande sig i det mästerskap som är det amerikanska, filmen är till syvende och sist en amerikansk konstform, mästerskapet börjar där.
Även en skildring av helt annan tyngd och tragedi, Flykten från DDR, visar detta beroende. Den, som de två andra, bärs inte minst av en enastående klippteknik. Bristen på longörer driver handlingens obönhörliga nödvändighet framåt, övervakningssamhällets fruktansvärda verklighet gömmer sig bakom varenda infallsvinkel, varenda öga är ett iakttagande öga – men Hollywoodhjältarna undgår det inte heller, de är sina egna vakthållare och fångvaktare, de kommer inte heller ur greppet utan att bokstavligen slå sig ur det:
donk-donk-donk!
Israel-Palestina-konflikten skall vi inte tala om, lika bra att skämta bort den också, så absurd som vardagen blivit. Vem är längre en äkta israel/palestinier, finns någon sanning kvar i alla maskspel, politiska intriger och ogenomskådliga spel över kontinenterna? Tel Aviv on fire bollar skickligt med sådana allvarliga frågeställningar utan att släppa markkontakten med de människor, vars tillspetsade öden den skildrar.
Tre superbud på biografrepertoaren, intet mindre.
