[190709] De svenska städerna håller på att förändras. Först kunde man se tecken i de mindre städerna, där det som tidigare var dess centrum blev allt fattigare på butiker. Istället koncentrerades handeln till köpcentra efter modell från USA. Men den amerikanska staden Madison prövar nu en delvis ny väg. Är det här vi ser den nya trenden för hur livet i de svenska städerna kommer att utvecklas?
För femtio år sedan var centrala staden det självklara målet när det gällde att konsumera det mesta utom mat. Det var även här nöjeslivet samlades; teater, konserthus, museer, danspalats, biografer. Och naturligtvis var det dit man drog för att se och träffa andra. Så hade det varit alltsedan städernas grundande. Både affärer och nöjen genererar skvaller och nyfikenhet.
Samtidigt utvecklade många städer lokala miniatyrer av själva staden. Många kvarter, särskilt de som byggdes under tidigt 1900-tal, hade matbutiker, småindustrier, mjölkbutiker, skoaffärer, cykelaffärer och konfektionsbutiker. Men normalt var utbudet smalare än i centrum. Boendet var utspritt över hela staden, ofta relativt klassblandat.
Bilen kan stå som symbol för en omvandling av staden som började i USA. Landet har alltid varit biltätare än någon annanstans och redan under mellankrigstiden började medelklassen flytta från mer centrala och smutsiga delar av städerna till småhusområden i tidigare jordbruksmarker. Bilberoendet blev monumentalt. Men de gula skolbussarna körde runt i bostadsområdena och samlade upp skoleleverna. Det glesa boendet gjorde att det inte fanns utrymme för några lokala butiker utan det skapades små kluster av affärer för den bilburna konsumenten. Många familjer kände starkt behov av att ha mer än en bil.
Bild: I Madison vill man återupprätta betydelsen av de centrala stadsdelarna.
Länge fungerade stadskärnorna fortfarande hyfsat för dem som bodde kvar, inte minst för arenasport och nöjen. Madison Square Garden och Broadway i New York har fortfarande stark dragningskraft. Samma sak med den idag svårt nedgångna staden Detroit. Men förorternas affärscentra koncentrerades alltmer och blev till slut gigantiska. Hit drog även bilburen ungdom för att träffas och roa sig. De största affärsområdena började kallas ”malls”.
Ett skifte är dock på gång sedan några få decennier och nu tror jag att vi ser samma rörelse i både USA och Europa. I USA har den till synes stabila strukturen med förortsboende och handel i ”malls” börjar svikta. Ungdomarna har tröttnat på detta liv för att i större utsträckning börjar söka sig till de gamla stadskärnorna. Det är min tolkning, det som är omvittnat är att vissa ”malls” har slagit igen på grund av vikande försäljning.
I Sverige har små till medlestora städer i växande utsträckning flyttat affärslivet till köpcentra likt de i USA. Bilberoendet är nästa lika stort här som där. Men nu har en komplikation för alla handlare tillkommit: internet. Alltfler väljer att handla sina varor på internet, efter att först ha provat varorna i vanliga butiker.
Hur ska affärerna knäcka en sådan nöt? Nu skakas även de svenska storstäderna i grunden. En stor sportkedja ger fortfarande ut digra trycksaker till hushållen, men har inte längre fullt sortiment i butikerna, utan den håller på att utvecklas till provbutik. Där kan man beställa storlekar som saknas och hämta i butiken istället för att låta en anonym distributör sköta den. En huvudstrategi är att locka kunderna till butiken för att testa nyheter. Det återstår att se om det konceptet fungerar.
Madison är huvudstad i den amerikanska delstaten Wisconsin, med den storlek någonstans mellan Malmö och Göteborg. Drygt tio procent studerar på stadens universitet. Som många andra städer har staden ett fattigare utbud på attraktioner än motsvarande städer i Europa. Men staden är rankad som tredje bästa stad i USA att bo i. Trots det finns även här ett behov av att återskapa stadens attraktivitet. Inte genom att återskapa den som den såg ut förr, utan att försöka forma den till en uppgraderad stad.
Ett led i detta arbete är att skapa bilfria gator mitt i centrum, på gator runt omkring stadens absoluta centrum – byggnaden Capitolium. Studenterna är en given förtrupp i målsättningen att locka folk tillbaka till stadens centrum. Samtidigt är det lätt att inse att det behövs mycket mer för att pumpa liv i en stad som utarmats på det mesta av sitt innehåll, men med vad? Affärslivet är nog inte svaret i en tid då det främst inte gäller att konsumera så mycket som möjligt utan så smart och hållbart som möjligt.
Amerikanernas livsstil är byggd kring bilen, så enbart av den anledningen bör stadens politiker avhålla sig ifrån att försöka återskapa ett centrum som det såg ut för ett halvsekel sedan. Ett svar man prövar är istället en modernisering av de stora shoppingcenter som normalt ligger i stadens ytterområden. Några få kilometer från Capitolium har ett nytt shoppingcenter byggts, Hilldale. Här finns fortfarande plats för bilar, nu i garage. Men även i mindre omfattning vid en gata som går igenom komplexet. Gatan ska ge intryck av småskalighet med medvetet inplanerade svängar, med gatan kantad av några små torg och planteringar, avstickare och en bilfri gränd. Arkitekturen är varierad men saknar historiska associationer. Allt är nytt, men känslan man vill skapa är småstadsidyll.
Bild: Köpcentret Hilldale, ett steg närmare Madisons centrum. Idealet är småstadsidyllen.
Hur tar man sig fram i städerna? Bilen är ett fundamentalt problem för alla ambitioner att modernisera städer som Madison. Bussar i centrala delar och längs huvudstråk fungerar dock lika bra i Madison som i Göteborg. Kopplat till detta finns ett allt glesare busstrafiknät med allt färre avgångar. Bor du en halvmil från Capitolium har du kanske två byten. Sista sträckan fram till bostaden får du räkna med att gå till fots. Men är du smart och pigg kan du cykla ganska lättvindigt. Svagheten med de amerikanska samhällenas infrastruktur är de vidsträckta och glesa villaområdena – den kanske starkaste symbolen för den amerikanska drömmen.
Har vi något att lära av Madison? De stora dragen i utvecklingen kan nog vara desamma, samtidigt som mycket skiljer kulturerna åt. I USA har marknaden varit viktigaste drivande kraft för städernas utveckling och i Sverige blir ifrågasättandet av dessa krafter allt svagare. När det gäller logiken i konsumtionsvanor är frågorna likartade. Internet har redan haft stark påverkan på omstruktureringen distributionen. Troligen kommer handeln att behöva mindre och färre lokaler. Vad ska de fyllas med? I den medelstora staden Örebro kan man redan skönja problemen med de stora köpcenter som finns i stadens ytterområden. Den tidigare dragningskraft som den centrala Storgatatan haft är starkt reducerad. Och nu tillkommer problemen att hantera internethandeln. Går vi till småstäder som Kristinehanm är krisen redan ett faktum. I bägge fallen tappar de centrala delarna konsumenter till förmån för köpcenter i randområdena. Samma utveckling som lett till städernas kris i USA.
Madison markerar främst ett ökat hopp om stadens renässans. Det som behövs är mer av något som kan attrahera folk att söka sig dit. Frågan om hur det ska gå till är inte bara aktuell för Madison. Frågan är i grunden densamma i svenska städer. För de större svenska städerna från ett bättre utgångsläge än i USA. För de mindre och medelstora städerna kanske mer likt Madison. Sveriges hopp för både små och stora städer kan sammanfattas i: Mer av politiska och demokratiska visioner, mindre av marknadens logik.
Text och foto:
