[190702] Hur ska det gå med klimatet? Vilken framtid har mänskligheten att vänta? Det är frågor som sysselsätter oss i allt högre utsträckning. Många gånger upplever vi det som en kamp mot klockan och mot våra trögrörliga värderingar. Men tänk om det redan är för sent att bromsa en annalkande kris – då blir framtidsscenariot radikalt annorlunda.
Inuti människan öppnar sig valv på valv, i var och en av oss. Vi har läst det och vi vet det helt enkelt utifrån empiri. Världar i vilka vi är centrum, där vi själva tror oss ha byggt de valv som spänner över världen, över allt det som är viktigt för oss, individen jag i detta nu. Individens behov, eller snarare begär, eskalerar ständigt och antalet individer som har möjlighet, som har stretat på i Masslows branta trappor, blir allt fler dag för dag.
I varje människa öppnar sig något gränslöst, där kan vi alla bygga hur stort vi vill, gränslösa luftslott med det egna egot som okrönt kejsare, men i den fysiska verklighet där vi alla lever våra liv gäller inte samma obegränsade förutsättningar. Där finns gränser för allt materiellt, huruvida det finns gränser även för icke materiella storheter som kärlek och empati är osäkert, men det är sannolik så, att vi kommer få reda på hur det förhåller sig med det då de materiella begränsningarna börjar ge tydlig påverkan på de liv vi västvärlden vant oss vid att leva.
I många fall har människan redan passerat flera av de gränser som finns och i den nyligen utkomna boken ”The uninhabitable earth” av David Wallace Wells sammanfattar författaren slutsatser från mycket av den etablerade forskningen inom klimatområdet. Han fokuserar på sju områden och beskriver dels vari de olika områdenas gränser består, vad mänskligheten gjort för att korsa dessa gränser samt vad vi kan förvänta oss för effekter av att en eller flera av dessa gränser passerats. Det kunde ha varit spännande läsning, om det inte varit för det faktum att vi alla är huvudpersoner i de mardrömsscenarier som målas upp. Nu är det mer skrämmande än spännande. Jag frågar mig efter en stunds läsning varför inte alla människor talar om detta, hela tiden, högt och förtvivlat och med panik i ögonen skriker ”Vi måste stoppa detta NU!”? Är då David Wallace Wells en undergångsprofet, en foliehat, någon att marginalisera och fnysa åt? Nej, han är journalist, en etablerad journalist. Han sammanfattar och tillgängliggör forskning som för de insatta varit känd en längre tid i större eller mindre omfattning.
Om någon springer in i ditt vardagsrum mitt under tacomyset och skriker att det brinner i ditt hus och att du och din familj kommer att dö om ni inte släcker elden, eller springer därifrån, är hen då en undergångsprofet? Jag tror inte att någon tycker det. Hen är bara någon som gör oss uppmärksamma på orsak, verkan kan vi i fallet med eldsvådan lätt räkna ut själva.
Det är förbryllande att inte samma direkta koppling mellan orsak och verkan blir fallet när någon tydliggör orsaker på det uppenbara och lättillgängliga vis som David Wallace Wells gör i sin bok. Jag kan se flera anledningar till detta där en är att klimatfrågan kan göras betydligt mer komplicerad än en villabrand, den kan också göras enkel. Det handlar i slutändan om begränsningar, ändliga resurser i en ändlig värld, med oändliga begär. En ekvation med ett givet utfall om inte en av de båda parametrarnas natur ändras. Då det råder tämligen stor konsensus runt svårigheterna i att öka planetens tillgångar eller att skaffa en ny planet så kvarstår det enda alternativet att antingen dra ned på alla människors begär eller att begränsa antalet människor som tillåts ha obegränsade begär.
Vilket av de båda senare alternativen som kommer att förfäktas av den sittande makten är kanske inte självklart, men som världen ser ut hyser jag ingen större optimism om att empatin och kärleken ska visa sig vara obegränsade resurser utan snarare tvärtom, varför utgången är alltför tydllig efter genomläsningen av denna bok.
Är ”The uninhabitable earth” en bra bok, är den välskriven? Ja, den är både lättillgänglig och välskriven, men det är egentligen underordnat i det här fallet. Det är lite som att den estetiska aspekten av ett brandlarm är tydligt underordnat funktionen. David Wallace Wells har skrivit en viktig bok, den berättar om det viktigaste som vi har att förhålla oss till, något som händer nu och i betydligt snabbare takt än de flesta av oss har en aning om. Läs den så vet du vad som väntar dina barn.
