[190402] Mycket och länge har det talats om vår postfaktiska tid, allt mer befolkad av ilskna troll, alternativa faktamakare och hetsande demagoger med följen. Mycket och länge har det talats om skolans skenande brister, minskande bokläsning och kunskapsraset som vi lever mitt i, med djupnande segregationen, förflackning och polarisering.
Mycket och länge har det talats om att digitala teknologier puffat in oss i klickokratier och filterbubblor, miljöer och beteenden som tunnar ut förutsättningarna för de fördjupade, flerstämmiga och kritiska samtal som bygger det demokratiska samhället, inifrån och ut, dag efter dag, mellan människa och människa.
Mitt i allt detta står det att läsa Stockholms stad har beslutat att göra ”historiskt kraftiga besparingar” på biblioteksväsendet (DN 2/4-19), att enheter, aktiviteter och personal kommer att hyvlas bort och att verksamheten – trots all glättig försäkran om motsatsen – med stor sannolikhet bli tunnare och svagare.
Här kan det alltid hävdas att alla verksamheter måste utvecklas och moderniseras, eller rent av digitaliseras vilket ofta blir kodordet för att en obestridlig ny skön värld ska öppna sig. Ett nyspråk där mindre blir mer, färre blir fler och där allt blir bättre, ljusare och snyggare.
Så återigen talas det med dubbla tungor, å ena sidan ska det tas krafttag mot alla hot- och hatrörelser i tiden och demokrati- och kunskapsföraktet motas bort, å andra sidan skärs det ner på den institution som tydligast förkroppsligar de demokratiska och folkbildande värderingarna idag, biblioteket.
För någonstans vet vi nog alla att kritiskt tänkande, bildning och demokratiska värderingar inte kan tas förgivna. Varken nu eller tidigare.
För demokratins värden är inga perenner, inga kravlösa plantor som växer av sig själv medan vi skyndar fram genom våra liv, på väg till jobbet, träningspasset eller till något nyöppnat shoppingcentrum där en smartsnygg influencer pratar på scen och en mellokändis sjunger play-back i ett hastigt uppmonterat strålkastarljus.
För demokratins värden växer inte av sig själv, allra minst medan politiker bortprioriterar bibliotek och kulturverksamheter, men samtidigt satsar extra på säkerhetsvakter i kollektivtrafiken, övervakningskameror och slår på stora trumman om tuffa tag.
För demokratins värden växer inte av sig själv, allra minst om vi slår oss till ro med tanken på att polariseringen, förflackningen och intoleransen inte gäller oss, inte vistas på våra gårdar och inte poppar upp på våra pekskärmar någon gång i den nära framtiden.
