[190325] En man påträffas död i grotta. Hans kropp är illa tilltygad och det mesta tyder på mord. Varför? Och vem var denna människa? Kring detta kretsar mycket av den yttre handlingen i Tom Malmqvist nya roman.
Tidigare var Malmqvist mest känd som lyriker, till dess att han romandebuterade 2015 med den flerfaldigt belönade I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Det är en pulserande rytmisk autofiktiv skildring av det kanske värsta och mest omtumlande som kan hända en människa – den nästintill samtidiga förlusten av en sambo och födelsen av deras gemensamma dotter.
I den nya romanen tas läsaren med i sökandet efter vad som hände med Mikael K, mannen som mördades 1991 och lämnades i en grotta vid sjön Orlången i Huddinge. Det blir ett sökande i nuet lika mycket som en resa tillbaka i tiden, till uppväxten i Huddinge.
Även här står sorgen i förgrunden. Eller snarare handlar det om flera sorger som flätas ihop, genljuder och genomsyrar denna mörkt suggestiva roman. Dels återskapas skärvor av det deprimerade liv som levdes av Mikael K, dels de sorger som berättaren Malmqvist har att hantera – en sambo som dör, en alkoholiserad pappa som också går bort och dessutom en rad smärtsamma barndomsminnen som återkommer, smärtar och skaver.
Vad gör vi med sorgen och vad sorgen med oss? Den autofiktive ynglingen Tom som möter oss i texten är ansatt av sorg, skriver ett självmordsbrev och lägger upp en plan för att gå till verket, men hejdar sig. Samtidigt uppslukas han, då liksom nu, av Mikael K, den unge mannen som hittas sönderslagen i den där grottan vid sjön, några stenkast från där den unge Malmqvist bodde. Läsaren leds fram och tillbaka i tiden. Mordfallet kallnar, men inte författarens besatthet av mordoffrets öde. Vem var Mikael K, medan han levde?
Malmqvist är skicklig med språket, att med små medel skapa nerv och djup, att låta berättelsen om Mikael K långsamt anta små mörka stick från en kafkiansk Josef K. Att öppna små existentiella bråddjup mitt i det realistiska.
Jämfört med den prisbelönta debutromanen är dock tonen mer dämpad här. Den pulserande poetiska rytmen saknas nästan helt, bortsett från den allra sista delen av boken. Istället är de narrativa spåren och tematiska trådarna fler, stundtals lite för många, även om berättelsen om Mikael K drabbar med sitt skoningslösa och suggestiva mörker.
