[190331] Som i all lästräning gäller det att börja med lättlästa bilder. Det finns nog inga genvägar. Min ambition är att ge några enkla nycklar för att göra bildläsningen till en vardaglig tillgång och färdighet. Läsningen går egentligen allra bäst när en inte är direkt medveten om att en läser
Att ljuda och staka sig fram kan ofta hindra själva upplevelsen och därmed stoppas innehållsöverföringen och det finns risk att det stannar i språkets ytstruktur och tillägnandet övergår till enkla tolkningar som läsaren på ett okritiskt sätt bara uppfylls av. En slags reptilhjärnehändelse. Detta kan ju även ske vid läsning av text. En erotisk novell passerar fler kontrollinstanser och ger ofta upphov till kroppsliga symptom.
Om vi nu accepterar att bilden är del i en kommunikationsprocess så gäller ju för den, det som gäller i alla andra kommunikationer. Kunskaper om sändare, mottagare och själva medieformen är viktiga aspekter vid läsningen. Går det att läsa Katarina Frostenson utan att formas av tankar kring hennes person? Tänk om Paul Hansen fejkat alla sina resor? Mycket hypotetiskt och skrämmande naturligtvis men det sätter fokus på just sändaraspekten. Hur är det med mottagaren? Hur mycket känner du dig själv? Många menar att när vi läser ser vi egentligen mest oss själva i en typ av spegling där språket syns som en inre projektion. Vi lyser bara upp det som redan finns. Det tar lång tid att ta emot ett budskap och ett nytt innehåll. Det krävs engagemang och ett eget aktivt arbete för att lämna sina egna paradigmatiska filter och ofta djupt rotade fördomar.
Det är ju populärt att genomföra olika tester för att till exempel tydligt se om språket innehåller ett modernt och jämlikt genusperspektiv. Håller filmen för en närläsning i kravet på mångfald och progressiv människosyn? Hur sann är beskrivningen? Hur är det med modet och viljan att verka utanför det populistiska och det rent politiskt korrekta?
Vi leker med tanken att vi ställer upp ett antal kriterier för den journalistiska nyhetsbilden. Idéerna är hämtade ur vittnespsykologins och retorikens vetenskapliga fält.
Ett äkta vittne har ingen tillrättalagd minnesbild.
Ett äkta vittne redigerar inte fram en stram komposition.
Ett äkta vittne stammar och gråter.
Ett äkta vittne minns inte allt.
Ett äkta vittne är mycket försiktig med att göra ett konstverk av sina upplevelser.
Ett äkta vittne har inte en perfekt dramaturgisk ordning på sin berättelse med en tydlig poäng i slutet.
Ett äkta vittne väcker alltid stor respekt.
Ett äkta vittne känner om det möter en riktigt drabbad och stum blick.
En medveten och professionell kommunikatör kan med ovanstående krav spela rollen som äkta vittne. En god konstnär och fotograf känner till detta?
Som läsare gäller det att försöka möta bilden. Ju mer kunskaper du har desto mer upplever du naturligtvis. Men. Du måste vilja få ut något. Du måste ana att det finns något bortom ytan och den påkallande ljusdagern i blänket och kristallen. Vad finns i kulan?
En del av själva hindret att gå djupare in i en bildläsning är tvivlet på den egna förmågan. Läser jag rätt? Nä… jag klarar inte denna rebus. Stör mig inte. Jag är inte beredd att byta en enda ståndpunkt. Jag vill inte möta dig.
Detta är verkligen förståeligt och mycket vanligt. Jag tror att det till och med är en mycket sund och frisk attityd i självläkekonstens spontana förhållningssätt. Ibland kan det emellertid vara mycket spännande att utsätta sig för en liten prövning. Du kommer nu få se en bild. Det är ett fotografi. Det är också en skulptur. Den är just nu i denna kontext ett exempel på hur ett bildmöte kan kännas för dig. Jag inser att mycket kan hända. Flykt eller nyfiket närmande. För att ge dig lite ledtrådar får du här en titel!
Självporträtt.
Självporträtt. Artificiell Intelligens
I bästa fall har du börjat en liten resa i ett möte med ett konstverk. Här finns inga givna svar.
Du hittar fragment och bilddelar som går att pussla ihop till tankar, idéer. Möjligen triggas en del av lusten att lösa bildgåtan att nya signaler skapas hos betraktaren.
Om det var helt och hållet din egen bild, en ihågkommen drömbild. Vad ville den säga dig? Det är ju helt okej att du lämnar bilden. I bildmötet får du naturligtvis hitta på och gissa svaret. Vill den väcka frågan om vem som definierar AI?
Jag ger här några ord och meningar som stöd för vidare läsning.
Analog – Digital.
Spegling och hyvelspån.
Spår – Närvaro.
Att stanna innanför – Boxen, Sfären – Att växa
Människa – Björkved
Enkel – Komplex
Humor och livslust.
En del i själva läsningen är att försöka avgöra vad det finns för uppenbart syfte med en bild. Här kommer några förslag.
Förmedla en nyhet.
Sälja en vara eller tjänst.
Illustrera ett vetenskapligt rön.
Propagera för attitydförändringar.
Formulera en konstnärligt personlig vy.
En minnesanteckning.
Ett spår från en tanke eller dröm.
