[190319] Christoffer Carlsson har med sin kriminallitterära svit om Leo Junker etablerat sig som det främsta namnet i en yngre generation svenska författare inom genren. Han är doktor i kriminologi vilket ger honom en stabil kunskapsgrund för skrivandet
Nu har han som bekant dessutom efterträtt Leif GW Persson som kriminologisk expert i SVT:s Veckans brott, vilket inte varit till nackdel för programmet, Perssons lätt pösmunkiga fryntlighet kan ju till slut bli lite påfrestande, i synnerhet som medierna låter honom odla den i alla tänkbara och otänkbara sammanhang.
Nu kommer Christoffer Carlssons första bok sedan Leo Junker-kvartetten avslutats, Järtecken, och här försöker ha sig på att vidga perspektiven och tillsammans med det gängse roman om ett brott-stuket också skriva fram en psykologisk roman som också blir en skildring av en mindre svensk ort, dess människor och villkor. Det rör sig om Marbäck utanför Halmstad, som också är Carlssons uppväxtort.
Boken är indelad i tre delar, från olika tider. Inledningsvis handlar det om åren 1994-95, och det är då det för genren obligatoriska mordet äger rum. Det ska för övrigt omsider kanske mer visa sig vara fråga om ett dråp, åtminstone enligt min bedömning. I den andra delen, nio år senare, kan Carlsson lägga ytterligare dramatik till handlingen när en familj från orten omkommer i tsunamin och en del av bygdens skogsbrukande bönder förlorar sin utkomst genom stormen Gudrun. Slutligen, år 2017, kommer mordfallet att få en oväntad lösning.
Då är emellertid den för mordet dömde mannen redan död. Han hade haft en kärleksrelation med mordoffret Lovisa, som hittades i sitt nedbrunna hus med tecken på grovt våld mot huvudet. Indicier och misstydda bevis fällde den unge mannen Edvard, och det innebar en personlig katastrof för hans systerson Isak, vid tiden i sju-åttaårsåldern.
Isak blir en av bokens förgrundsgestalter, hans trassliga väg genom ungdomsåren utgör en av de berättelser om ett antal människor som på olika sätt fick sina liv förändrade av mordet. En av de andra är polisen Vidar, som är med och löser fallet, men som inte får någon ro därav, eftersom han anar att fel person blir dömd. Hans ansträngningar för att hitta en rätt gärningsman leder till en rad konflikter, både i det polisiära yrkeslivet och privat. Om en kriminalroman absolut måste ha en central deckarhjälte är det Vidar som har den funktionen. Både hans och Isaks kärleksbesvär upptar en stor del av handlingen.
Christoffer Carlsson använder sig av både dokumentärt och litterärt material som han omformar och låter glida in i berättelsen. Här finns en avgörande pusselbit i lösningen av mordgåtan som refererar till lösningen av Engla-mordet, där den helt osannolika slumpen att någon råkade fotografera gärningsmannens bil på väg från brottsplatsen, gjorde att brottet relativt snabbt kunde klaras upp. Här finns också en direkt allusion till lösningen av massmordet i en buss i Sjöwall-Wahlöös Den skrattande polisen (vill jag minnas att det var), där en person med unik förmåga att identifiera bilar får en avgörande roll.
För de många som gärna läser kriminallitteratur kan Järtecken absolut rekommenderas – och för andra också för den delen. Själv hade jag gärna sett en mer djupgående anknytning till samhällsutvecklingen under den aktuella tiden, när nittiotalskrisen ledde till en betydande nermontering av den svenska välfärden och införandet av marknadstänkande på alltfler av samhällslivets områden.
