[190307] Få musikinstrument är som orgeln omgivna av mystik, känslor av obestämbar storhet. Den är gudsrösten mitt i kyrkan och kompositören till musiken som skall framföras kan komma att uppfattas som evangelist (Bach).
Det instrument, som genom Stena A Olssons stiftelse för Forskning och Kultur nu kunnat byggas och invigas för Göteborg Baroques räkning, är av lite annan karaktär. Det äger orgelns fylliga dynamik, men verkar också befolkat av en änglakör i mångfald av sällsynt slag. Det kallas claviorganum och är en orgel och cembalo i ett, utrustat med såväl pipor som strängar, det är det instrument Händel en gång önskade sig och demonstrationen i Tyska Christinae Kyrka, i närvaro av flera av de hantverkare som varit involverade i dess tillkomst, var totalt fascinerande. Finkänslighet in i minsta detalj, så mycket yttre och inre skönhet, så många såväl vertikala som horisontella klangmöjligheter.
Med ett utspel som drabbar åhörare, sångare och övriga instrumentalister lika, så att upplevelsen i rummet blir gemensam, fullständigt hel.
Så var det också helt följdriktigt, att det bl a kom att invigas av G. F. Händels oratorium Theodora HWV 68 från 1750 inkluderande Orgelkonsert g-moll HWV 310 den 23/2, vilket var det enda i den fyra dagar långa inledningspresentationen jag hade möjlighet att höra och se. De övriga var 21/2 Soloverk och kantater av J.S. Bach, Johann Christoph Bach och Johann Pachelbel, 22/2 Solokonsert med professor Edoardo Bellotti från Milano samt Festgudstjänst den 24/2.
Handlingen i Theodora är förlagd till 300-talets Rom, där makthavaren Valens kräver invånarnas offer till guden Jupiter. För dem som vägrar väntar tunga straff, och slutligen ond, bråd död. Theodora och hennes väninna Irene vägrar böja sig och Didymus, romersk soldat och tillika klandestin kristen vädjar om nåd. Även soldaten Septimius söker en försonlig inställning. De misslyckas och Theodora och Didymus lider offerdöden tillsammans och verket avslutas med en hyllning till kärleken i tron på, att den till sist alltid kommer att övervinna döden.
De konflikter verket bygger på var mer kontroversiella på Händels tid än i vår egen, varför oratoriet inte från början blev den framgång som i dag känns given.
Som alltid är Baroques sångare väl skickade att ta sig an det dramatiska materialet. Med ytterst få åthävor förlöser de den känslomässiga rikedomen och Anna Jobrant och Daniel Carlsson i rollerna som Theodora och Didymus skapar återkommande ögonblick tillsammans där tiden tycks stå stilla. Karl Peter Eriksson i Valens roll når ibland en utstrålning som snuddar vid Armie Hammers, en av den amerikanska filmkonstens skarpskurna intellektuella ansikten av i dag, för att tillåta sig en sådan association!
Huvudsaken den här gången är emellertid den tonala helheten och där kunde jag med min placering mitt i rummet åhöra samspelet mellan instrument och sångare på ett mer överblickbart sätt, när man i en tätare placering kan tillåta sig en annan närsynthet.
I claviorganums registermöjligheter har skalan vidgats från 12 till 18 toner, dess ljudbild har möjligheter till oändlig variation och precision och det som i barocken slentrianmässigt uppfattas som en svulstigare form än rokokons mer finlemmade drag presenteras här i stället som en inre rikedom av oändliga nyanser.
Tillkomsten av det nya instrumentet har beskrivits som en sensation, något som inte byggts sedan Händels tid. Det kommer att ha sitt fasta hem i Tyska Christinae men samtidigt vara flyttbart på turné. Det sätt på vilket instrumentet berikar ens inre upplevelsevärld på kunde bäst tolkas i termer av att känna sig förvandlad till ett medium. Man lyssnar och känner sig på ett märkligt sätt placerad i historiens mitt. Det väcker på samma gång minnen från förr och öppnar dörrar till en ännu okänd framtida musik.
För all information om claviorganums detaljerade utformning och tillkomsthistoria se Göteborg Baroques hemsida, www.goteborgbaroque.se.
