[190207] Grannens fel? En delvis sann betraktelse från den verklighet som håller andan inför stundande miljökatastrofer.
Min granne är en riktig skit och miljöbov, han gräver ner gifttunnor i trädgården och kastar sopor rakt ut genom fönstret, det har han gjort i åratal och därför är min utsikt när jag äter frukost ett stort sopberg. Kommunen har påtalat att det inte är tillåtet, men han skiter i dem och fortsätter att kasta sopor och gräva ned gift. Min fru och jag däremot tänker på miljön. Vi källsorterar och har köpt var sin elcykel, vi tar med egen påse till affären och betalar extra för att få miljövänlig el, vi anser oss ta vårt ansvar och tänka på miljön. Människor av grannens sort däremot är de som har orsakat den miljökatastrof världen står inför, det är de där elaka och omdömeslösa personerna som ligger bakom alla smältande polarisar och glaciärer, alla döende korallrev och skövlade regnskogar, döende djurarter och extremväder. Det är min udda grannes fel!
Så slog det slog mig i eftertankens kranka blekhet att det var jag som var en skit och miljöbov, det var omöjligt att grannen kunde ligga bakom alla miljökatastrofer, han är ju en udda person och udda personer kallas så just därför att de inte är vanliga, de är ovanliga, det finns inte så många av dem. Om grannen skulle ligga bakom alla miljöhot i världen så skulle han vara tvungen att gräva ned mer gifttunnor än som får plats i trädgården, han skulle behöva gräva natt och dag utan att lyckas påverka moder jord i den utsträckning vi nu talar om. Vems är då felet, vilka är det som är skyldiga till den annalkande raden av globala miljökatastrofer och vilka är det som drabbas av dem?
Bild: Festen är slut, nu återstår disken. Målning av Pieter Gruegel, www.insidebruegel.net
Vi ser redan effekterna av vår påverkan i bl.a. förändrade odlingszoner, extremväder med påföljande flyktingströmmar och annat som jag som lekman inte har en aning om. Hemma i min villa på den svenska landsbygden kan jag inte komma på en enda effekt vare sig som ett hot eller som ett faktum orsakat av något relaterat till människans miljöpåverkan. Kaffet kanske har blivit lite dyrare, elström likaså, men det är ju inte hela världen. Det talas om en flygskatt och det kan ju påverka mig lite inför semestern, så är det ju det där tjatet om plastpåsar eller inte när jag går och handlar. Att källsortera är kanske det som drabbat mig som medelsvensson hårdast, det är lite krångligt med alla dessa fraktioner. I det stora hela verkar det dock ha varit och verkar förbli skit samma med det där med miljön för en svårt medelålders byråkrat i Mellansverige. Mycket väsen för ingenting, orsak och verkan som pedagogiskt instrument kan ännu inte användas för att föra oss in i den verklighet som redan drabbat många.
De som i största utsträckning hittills drabbats av klimatrelaterade katastrofer och förändringar som beror av vår miljöpåverkan är troligen inte de som orsakat problemen, tvärtom. Det är liksom dubbelt pissigt för en del. Det har varit fest, men bara ett fåtal av jordens befolkning har varit inbjudna. Man talade förr i världen om att ett bröllop även i Sverige kunde hålla på i flera dagar, man åt och söp, dansade och umgicks både länge och väl. Inte alla såklart, bara de som ägde och bestämde. De andra fick se på och i bästa fall äta ute på logen, men enklare mat och först när de arbetat klart för de andra.
Utan att vi kanske tänkt på det så har vi i Sverige i stort flertal varit inbjudna till en sådan fest sedan femtiotalet eller så. Det har frossats, supits och skrålats. Vi har byggt nya hus, kök och sommarstugor. Vi har sett världen och hittat oss själva, sett på allt roligare program på allt plattare TV apparater och de senaste åren gjort vår närmiljö allt renare med elcyklar och litiumbatterier och annan fin teknik med sitt ursprung i giftiga dagbrott i delar av Världen som inte ligger i topp på listan om miljövänliga länder. Vi har bekämpat mörkret med allt fler flygresor och weekend trippar och unnat oss så att det nästan gått ut ur öronen.
Den vanliga svensken är inte ett offer, kommer inte att vara ett offer, för de kraftiga åtgärder som krävs. Den vanlige Svensken är den som är förövaren den som är skyldig. Det är dags att sluta tro att det är någon annan, dags att sluta tro att det är min granne som med sina nedgrävda gifttunnor har orsakat de problem vi har idag. Det är din och min Thailandsresa, våra nya bilar, våra julklappshögar och köttberg. Alla kastade kläder och all kastad mat. Det är all bilpendling och alla ny elektronik, alla nya kök och badrum och allahanda statusartefakter. Det är semesterboenden i Costa del Sol och pizzakit och färdiglagad mat och iPhone och vinkylar och bakmaskiner.
Köpfesten som pågått sedan slutet av andra världskriget går mot sitt slut och vi har alla varit inbjudna. Få har tackat nej, det är bara de som är udda som gjort det. Köpfesten och firandet av bröllopet mellan människans själ och konsumtionsguden pågår i allt intensivare takt, trummorna i form av optimerad webmarknadsföring där produktions- och logistikapparater trimmas in allt finare för att snabbare och mer exakt tillfredsställa det minsta lilla behov vi kan tänkas ge uttryck för, trummar allt snabbare, allt starkare och vad är det som återstår när trummorna tystnar?
Det är som ett tredagars bröllop som hållit på i över femtio år och de som ska ta hand om skiten och disken från det kommer att ha att göra i lång tid framöver. Ofta har de inte ens varit med och festat, de har fått några köttben slängda till sig under tiden och har själva kunnat fira en seger då de i det lilla närmat sig att få vara med på den riktiga festen. Problemet är bara att den troligen snart är över och då återstår bara disken.
Det är inte min grannes fel att jorden står inför en klimatkatastrof, att han gräver ner gift i trädgården spelar ingen roll, det är så ovanligt att folk gör det att det faktiskt är skit samma om de gör det. Det är vanligt folks överkonsumtion av diverse skrot och skräp som satt oss på den pottkant vi just nu sitter och dinglar på. Den vanliga källsorterande människan är boven i dramat. I Sverige ligger vi högt i alla mätningar av hur miljövänliga vi är och det är kanske inte så konstigt när mycket av den konsumtion vi ägnar oss åt har sitt ursprung någon annan stans och miljökonsekvenserna drabbar någon annan.
Jag är ett offer för lokala miljökatastrofer, den katastrof som min granne orsakat i vår trädgård. Den har gjort mig sjuk kroppsligen och det är enkelt att se sambanden. Gift i vattnet är inte bra, alltså blir jag sjuk. Andra samband är svårare och helt omöjliga att förutse. Jag har också blivit sjuk i själen och känner mig alltmer ensam sedan frugan blev självlysande och flyttade till grannen, orsakssambandet till grannens nedgrävda gifttunnor skulle i alla fall inte jag kunnat räkna ut. Hur förhåller det sig då med konsekvenserna av globala miljökatastrofer, vem kan se vad effekterna av de kommer att bli, imorgon och om femtio eller hundra år?
Ibland om kvällarna kan jag från sovrumsfönstret kika över grannens sophög och ana en svagt glödande kvinna genom de smutsiga fönstren och undrar då om det inte någonstans gick fel.
