När realism och surrealism flyter ihop

[190207] Att förstå sin samtid och packa med det nödvändiga för att klara framtiden. Det gäller att bygga sig en världsbild. Odla hållbart, vara sams och fördela kakan rättvist. Det ingår också att sanera, låsa upp och riva ner. Driver vi på polariseringen ökar också avstånden.

Global – Lokal
Nord – Syd
Land – Stad
Vi – Dom
Jag – Kropp
Artificiell intelligens – Moral
Ordmakare – Jordbrukare
Ett ensamt geni – Crowdpainting

.
Människan har ju på olika sätt format vägmärken och minnesstenar
för att hitta och orientera sig i den värld hon känner och tänker utforska.

Antiken, renässansen och modernismen är några namngiva tids- och stilepoker.
Prefixen pre, post och nu anger positioner på en slags linjär tidsaxel.
Vidare – neo, retro och ultra.
Varje epok har sitt eller ofta konkurrerande paradigm.

Vi har dessutom istider och varma tider.
Vi har bl.a trias, jura, krita, kambrosilur, holocen
och
kanske antropocen, för de större tidsrymderna.
Viktiga råmaterial får stå som attribut för utveckling.
Sten, järn, brons, plast och silikon.

Olika världar! En enkel mekanisk värld. Atomåldern och en
häpnadsväckande dubbel dynamisk kvantvärld.
Det är relativt och statiskt och alla känslorna kommer samtidigt
från ett och samma håll.

Lära allt för livet eller lite för justintime.
Vi talar om förkrigstid, krigstid, efterkrigstid och fred.
Vi har ångest, vi mår bra. Vi är alienerade och kroppsmedvetna.
Vi är människor.

Vi har varje år en lista på nya ord som läggs till raden av
namngivna hållpunkter för att förvirringen inte ska bli total.
Ingen ska behöva sitta med en gaffel kort.
Sök på nätet och dröm dej bort.

Det finns kopplingar till än det ena än det andra. Låsta kedjor
och hackersäkra block.
Det finns strömningar som GAL och TAN.
Det finns demokrati och anarkodiktatur.

Ta det lugnt vi är ju ändå ett slags djur.

Många ord finns kvar och stavas likadant men betydelsen förskjuts.
Det finns sanning, det finns retorik. Gammalt är inte längre sig så likt.

Vi har finanskris, vårdkris och troskris. Vi har klimatkris!

Klimatet är liksom rummets själva rymd. Det där tredimensionella
utrymmet som vi lever i.
Det är som en slags gas. Något flyktigt och ogripbart.
Det finns där men går inte riktigt ta på.
Som ett medium. En förutsättning. Ett fundament.
Ibland är det hett och ibland är det kallt.
Det finns faktiskt överallt. Det kan vara belyst det kan vara i skugga.
Det kan vara i kris.

Om vi nu ska rusta oss för att klara liv och lem och kanske utstå
denna storm och snart annalkande kris får vi nog först putsa våra
linser för att se hur det verkligen ser ut.
Alla kan ju inte resa jorden runt och lämna sin spår.
Nä, det går inte.

Därför har jag gjort en pilgrimsmeditativ animation.
En resa från nordlig glesbygd i barfota mosskog
till en tätbebyggd skyline i Afrikas mitt. Vilka ord är sanna,
vilka ord är stumma och vilka väger bara lätt som luft.
Fundera sen, på vilket håll du går. Ja det kan nog bli ganska tufft.

Lyft sen blicken riktigt långt, så långt som empatin når.