[181230] En stor kulturhändelse i Europa under 2018 var återinvigningen av Afrikamuseet i Bryssel – efter att ha hållit stängt för renovering och tillbyggnad under mer än fem år – av kung Leopolds tidigare sommarslott i utkanten av staden. Men kanske handlade intresset främst om en omorientering av hela gestaltningen av Belgiens och museets syn på kolonialtiden.
Museet är ett arv från kung Leopold II:s tid som regent och det skapades till den världsutställning som arrangerades i Bryssel 1897. Då var Kongo kungens privata egendom och han såg tidigt till att föremål skickades till Bryssel. En personkult odlades tidigt och i Bryssel finns många statyer på kolonialkungen. Lagom till nyöppnandet i december ömsar inte bara museet skepnad, man byter dessutom namn från Kungliga museet för Centralafrika till Afrikamuseet.
Leopold II tog emot besökarna före omgörningen av museet.
Även museet hade statyer på Leopold. Utanför det som en gång troligen har varit huvudentrén fanns en stor byset av kungen och inomhus stod en staty i helfigur lite undanskymd. Vilket tyder på att museet har förändrats sedan dess tillkomst. Men inte mer än att man tydligt kunde läsa av en kolonial syn på afrikanerna och livet i Kongo.
Kung Leopold II berikade sig inledningsvis ordentligt. Först var det elfenben som gav intäkter men snart var det främst gummi som lockade, uppmuntrad av en starkt växande bilindustri runt sekelskiftet. Arbetskraft tvångsrekryterades och motspänstighet bestraffades hårt. En vanlig metod var att hugga av en eller bägge händerna. Kungens hårdhänta regim beräknas ha kostat 10 miljoner människor livet. De flesta namnlösa. Däremot finns fortfarande en lista på namngivna vita europeer listade längst upp på väggen inne i museet, på folk som har dött i Kongo.
Belgarnas illdåd i Kongo fick stor uppmärksamhet med Adam Hochschilds bok Kung Leopolds vålnad. I slutet av boken går han till stark kritik mot hur museet skildrar tiden för kolonialismen. Kritiken blir inte bara Leopolds privata problem, utan även regimernas i Belgien som tog över kolonin efter kung Leopold. I vilken mån Hochschilds kritik gjorde att man stängde museet för rekonstruktion har jag inte sett någon kommentar om, men den sammanfaller väl i tiden med bokutgivningen.
Med nyöppnandet ser man tydligt att museet har tagit till sig av kritiken och erkänner de grymheter som begicks under kolonialstyret. En del av samlingarna har samlats för att illustrera den förminskande bild som kan avläsas. En del av det gamla museet har blivit kvar på grund av k-märkning. Montrarna har i ett av rummen kompletterats med videor av nu levande kongoleser uppvuxna i Belgien. Kanske får man därigenom en större förståelse för de kulturella avtryck som samlingarna utgör.
Ett kolonialmusem som denna skapelse bör naturligtvis inte försöka sopa allt under mattan. Den gamla mäktiga entréhallen innehåller friser med skulpturer av vita européer och svarta kongoleser av främst Arsène Matton. Statyer med belgare är förgyllda, även de kongoleser som finns i samma staty. Men afrikanerna är närmast som barn i storlek, ett övertydligt kulturellt och socialt förminskande. Skulpturer med enbart kongoleser är gjorda i brons och markerar skillnad mellan det främmande och det kultiverade.
Den gamla entréhallen efter nyöppnandet.
Det påstås att en staty av kung Leopold har varit placerad i huvudentrén, vilket verkar troligt. Glädjande nog har en jättebyst i trä av Aimé Mpane fått en central plats i rummet istället. Det koloniala synsätt som de omgivande statyerna representerar kan gärna få vara kvar som ett arv från kung Leopolds tid, annars finns risken att museet blir historielöst. Men alla koloniala avtryck bör synliggöras och förtydligas. Här finns fortfarande en del kvar att göra. Gärna med kopplingar till rådande tidsanda.
Men frågan om vem som står i skuld för kolonialismens förtryckarsystem handlar kanske inte bara om Belgiens och andra kolonisatörers direkta agerande. Frågan som man kan ta med sig in i museet är i vilken mån hela Europa med sina inbördes handelsförbindelser har tagit del av de rikedomar som Kongo och alla andra europeiska kolonier har bidragit till.
