[181221] Berättelser om fäder och söner finns det en del av, men det kanske inte är lika vanligt att de aldrig träffas. I den här försvinner fadern ur den nyss födde sonens liv efter en lätt skruvad historia om hur han räddar sin bror ur en ekonomisk knipa.
Vi får följa Josefs far, Ivan, på hans vingliga färd genom livet, via Trieste in i Tyskland; Frankfurt, Hamburg och mot slutet tillbaka på den halvö han kom ifrån, Istrien mellan Kroatien/Slovenien och Italien. Även modern, Stelina, och Josip/Josef lämnar Jugoslavien för Istrien. De hamnar i diverse flyktingläger i Italiens sena femtiotal. Dels utanför Neapel, därefter i Bari, för att senare landa i Malmö.
Boris ”Ukotic” Zetterlund kom själv tillsammans med sin mamma till Sverige från det som då hette Jugoslavien i början av sextiotalet, även de hade tillbringat ett par år i flyktingläger i södra Italien. Utifrån egna och diverse människors berättelser och erfarenheter har Zetterlund skrivit sin debutroman, Kabaré Vemod, som nyligen utkommit på Lindelöws.
Ivan dyker inte upp vid bröllopet, på grund av historien med brodern som knasat till det med en leverans av en motorcykel/moped. Både han och den före detta blivande frun och modern till hans barn lämnar alltså Jugoslavien för (till en början) Italien. Han träffar ett flertal kvinnor genom åren, hon ett betydligt mindre antal män. Han får flera barn, hon inga fler.
Efter historien med motorcykeln/mopeden, det var en ”mafioso” som inte fått sin leverans, blev Ivan en jagad man och han tvingas fly till Trieste där han ganska direkt börjar arbeta på en pråm. När sonen fötts får Stelina reda på att Ivan befinner sig i Trieste och tar sig dit, men de träffas inte. Istället skriver Ivan senare henne ett brev och inbjuder dem till att bo på pråmen. Hennes svar är kort och skarpt ”Hon betackade sig. Han fick laga så att ett riktigt hem fanns för familjen.” De kommer följaktligen inte att mötas igen; inte förrän Stelina är tillbaka i hembygden, men då ligger Ivan redan i en kista.
Ivan arbetar först på pråmar, senare på restauranger och relativt snart öppnar han och hans nya kvinna, Ana, eget.
Det andra spåret handlar främst om Josef, i skolan med diverse tjejer och senare med jobb och familj. Men även om mamman, och vi följer även deras liv, mest i Malmö. Hur modern träffar en ny man, en som inte är bra för Josef. Mannen behandlar honom illa och Josef lämnar så småningom hemmet. Han har det inte alltid så lätt i skolan heller
”Skolkamraterna visste inte riktigt var de hade mig. Jag lät kaxig, uppkäftig, men var uppenbarligen någonstans en känslig typ, slogs aldrig. Jag var den som ifrågasatte läraren hårdast, satte emot brutalt i fotboll och landhockey, men var vek när det gällde fysiskt bråk, gick undan. Efter en tid blev några av de tuffare på skolan trötta på att inte förstå sig på mig och ägnade sig då och då åt fysisk pennalism när de hade tråkigt. Jag slog aldrig tillbaka.” Men en tid senare gjorde han trots allt det, och det ”klassiska” händer; han blir respekterad och slapp mobbningen. ”
Trots ovanstående tycker jag inte man kommer så djupt in i karaktärerna, vi får inte lära känna dem särskilt väl. Kanske är det det som gör att jag inte tänder till på allvar. Berättelsen flyter omkring lite grann, dyker ner här och där. Kapitlen växlar i tid och rum, mellan berättare i tredje person och jag-form, då är det Josef som för ordet. Vissa stunder undrar jag vad han faktiskt berättar, eller snarare varför han berättar just det. Zetterlund har också en lite irriterande vana där han emellanåt tar om, upprepar vad han redan skrivit, eller skriver det han redan visat i texten. Som om han inte litade på sig själv, eller inte litade på läsarens egen förmåga.
Ofta känns det som skrönlika anekdoter, men där finns naturligtvis allvar också. Inte minst i färgningen av jugoslavisk efterkrigstid, med allt vad där finns av stridigheter mellan ”de interna” nationaliteterna (kroater, bosnier, slovener, serber).
När Ana och Stelina besöker Ivans grav i Istrien träffar de hans syster Marjana. Marjana tänker ”att det ändå är förunderligt att den ena kvinnan i halva sitt liv varit förtvivlad och bitter över en man som övergivit henne. Den andra hade funnit sitt livs stora kärlek och levt gott i halva sitt. Med samma man.”
