[181214] Ofta understryker man vikten av tajming, även i litteratur. För hur ska man annars förklara det öde som den numera klassiska romanen Stoner genomgick? Romanen skrevs av den amerikanska författaren John Williams (1922-1994) och utkom för första gången 1965.
Trots positiva recensioner föll romanen snart i glömska, vilket ändrades för några år sedan då boken återuppväcktes och återupptäcktes. Därefter följde ett globalt segertåg, men då hade författaren John Williams varit död i över två decennier.
Nyss kom biografin John Willams – Mannen som skrev den perfekta romanen av Charles J. Shield ut på svenska, i skicklig översättning av Ragnar Strömberg. Här möter läsaren författaren bakom Stoner. Det är en rik skildring, över 300 sidor, med mycket information, men inga bilder, vilket nog hade lyft boken ett snäpp.
Totalt gav Williams ut fyra romaner, verk som också utgör huvudkapitel i Shields välskrivna och gedigna biografi. Förutom Stoner har vi att göra med debuten Nothing by the Night, Butcher’s Crossing och den prisbelönta Augustus.
Vem var då Williams? Han var född i en enkel familj i Texas, med en pappa som tidigt försvann ut ur bilden, under dunkla omständigheter. Det sades att han blev rånmördad, men ingen kropp återfanns, så Williams svävade under hela sitt liv i ovisshet om sin fars öde.
Mamman gifte raskt om sig och först i nioårsåldern fick Williams reda på sanningen. Men eftersom banden till den alkoholiserade styvfadern var svaga, blev effekten ringa.
Tidigt upptäckte Williams fröjden i att läsa och skriva. Vid sidan om skrivandet försörjde han sig som professor i den akademiska världen, främst på Denvers universitet.
Willams gifte och skilde sig. Han uppfattades ibland som öppen och karismatisk, vid andra tillfällen som inåtvänd och nedstämd. Kortväxt och stiligt klädd var han i alla fall.
Mycket i hans liv påminner om handlingen i Stoner: en man från enkla förhållanden som letar sig fram i livet, med mänskliga steg men också genom läsande och skrivande.
Rent dramaturgiskt är det svårt att förklara Stoners sentida succé. En misslyckad och ganska deppig universitetsprofessors lever sitt liv och dör. Mer fartfyllda gestalter har vi läst om.
Därtill en massa vardagsgråa och nedstämda saker – ett olyckligt äktenskap, en spirande kärleksaffär som inte fungerar och småsinta konflikter på jobbet.
Dessutom får vi redan i inledningen reda på att följande: ”William Stoner började som förstaårsstudent vid University of Missouri 1910, nitton år gammal. Åtta år senare, mot slutet av andra världskriget blev han filosofie doktor och fick sin lärartjänst vid samma universitet, där han undervisade till sin död 1956.”
Så varför uppstod denna ”Stonermania”? Shields menar att succén puffades på av diverse litteraturälskare och författare världen över, bland annat den franska succéförfattaren Anna Gavalda som förälskade sig i boken och inte såg någon annan utväg än att översätta den till franska, vid sidan om sitt skrivande.
Författare och litteraturälskare som utan kommersiella motiv drar igång en litterär succé, alltså. För nog är det så att kvalitet lönar sig, åtminstone ibland. För vissa författarskap överlever ju trots allt genom århundranden – Shakespeare, Cervantes och Flaubert. Andra får sin succé under en kortare tid för att sedan glömmas bort. Stoner har gått motsatt väg – här hinner tiden ifatt kvaliteten.
Williams var en hårt arbetande författare och övning sägs ge färdighet. Dessutom hjälper ansträngningen turen på traven.
Man talar ofta om tajming. Shield menar att ingen av Williams tre stora romaner – Butcher’s Crossing, Stoner eller Augustus – ”håller upp en spegel mot dåtidens samhälle”, som en Saul Bellow, en Truman Capote, Philip Roth, Joyce Carol Oates, eller en Norman Mailer. Kvaliteten ligger snarare i att på ett djupt och inkännande sätt skildra livet för enskild person så att detta ger resonans i alla och envar. Eller för att travestera Ekelöf: ”Det som är botten i Stoner är botten också i andra.”
