[181211] Gun Lunds senaste föreställning på 3:e Våningen, Third Movement är något av det vackraste jag sett. Jag skräder inte orden, det blåser en vind genom hela lokalen, som hämtar ursprung i fem vitmålade paraboler (får jag mig berättat), som, samtidigt som de genom reflektionerna från det svarta golvet ger intrycket av att sväva i luften, utgör fem dansares ”hem”, det enda de har att hålla sig till.
Förutom sina egna kroppar, vilka till sist visar sig vara deras enda hem, säkerhet eller utgångspunkt i ett verk som bygger på att utmana tankegångarna omkring tyngdkraft och absoluta värden.
I varje upprepning sker en förskjutning, men vad händer om man kastar sig ut i det okända, vilket är föreställningens tyngst vägande, avslutande fråga? Så djärvt är det tänkt, när koreografen utmanar vår uppfattningsförmåga genom att ponera en tillvaro utan fasta tillhörigheter eller tyngdpunkter, ett tillstånd som vi succesivt blivit tvungna att vänja oss vid.
Från början ser man bara fem par rödbelysta händer, vars trevande rörelser fångar uppmärksamheten, vilket ger tid att låta fantasierna växa och gro, till uppfordrande stråkmusik. Här eftersträvas ingen mysstämning, tvärtom spänns sinnets kapacitet till fullständig uppmärksamhet, nu kan ingenting störa dig längre.
Från att ha haft sin tillvaro på golvet tar sig dansarna upp på upphöjningarna de erbjudits, en för var och en. Väl uppe kan inget hota dem och de är fria att utföra vidlyftiga undersökningar av den egna förmågan – tills de inte kommer längre.
Under tiden har åskådaren fått möjligheter att tänka i banor av andra lösningar. Hur skulle verket gestalta sig med en ensam dansare på scenen? Det ger ett av många intressanta uppslag.
Det är då man börjar tänka Gravity, Sandra Bullocks och George Clooneys famlande i rymden när de slängts ut ur sin farkost, den spröda trygghetsfaktor de förunnats under en äventyrliga utflykt. Det är då den annars så tuffa Sandra Bullock ändrar attityd, när hon väser: I hate space.
När Gun Lunds dansare, i en sista våghalsighet kastar sig ut över parabolernas glänsande kupor, utan att ha en aning om var de skall landa, finns inget utrymme för vare sig oro, skräck eller hat – då har djärvheten blivit slutgiltig, tredje rörelsen gillt!
