[181203] Höstkväll och på TV rullar intervjuprogrammet ”Min sanning.” Gäst är Anders Borg, mannen som tillsammans med Fredrik Reinfeldt frontade de Nya Moderaterna, det nya Arbetarpartiet som så framgångsrikt lyckades bredda den moderata väljarbasen.
I programmet blandas kortare inslag med Borg. Det går från ungdomens stormigt libertarianistiska år då han menade att Politiken skulle låta Marknaden vara ifred, till en mognare man som sitter i stilig kostym på ett departement och hävdar – sakligt och sansat – att politiken måste sträva efter att skapa ett gott liv för alla.
Mest sitter Borg där i studion, i marinblå kostym, uppknäppt skjorta och kortklippt grånat hår. Den omtalade hästsvansen är sedan länge borta, kvar finns John-Lennon-glasögonen och ringen i örat. Attiraljerna som utmärkte Anders Borg, som positionerade honom bortom knytblusarna och det strikt kortklippta och välbenade frisyrerna ute i Danderyd, partiets starkaste fäste.
Intervjun är välgjord och respektfull. Anna Hedenmo ställer relevanta frågor och får relevanta, men sällan så överraskande svar. Privatlivet – med skilsmässa, personliga kriser och annat – lyckas Anders Borg vänligt men bestämt styra bort från. Gott så.
Borgs popularitet tas upp, både nationellt och internationellt, att Financial Times utnämnde honom till bästa finansminister i Europa 2011. Hans höga popularitetssiffror över partigränserna, trots att han inte kände sig bekväm med att röra sig bland folk och hålla offentliga möten. I slutet av programmet berättar Borg om sin kristna tro.
Mitt i allt kommer ett minne farande – Anders Borgs utspel om att vi borde ringa upp vår bank. (Expressen 21/12-11). Inte för att småprata, utan för att tala allvar och låta banken förklara sig. Ämnet var då bolåneräntan; att differensen mellan styrränta och bolån var ”oacceptabel”. Därmed skulle banken ”få det svettigt”.
Nu, över halvdussinet år senare, undrar jag om samma sak gäller, att ringa upp banken när den agerar oacceptabelt. Exempelvis då några välansedda skandinaviska storbanker medverkat till att privatpersoner och bolag lyckats gömma undan mångmiljardbelopp i skatteflykt, pengar som behövs för att täta de många hålen i välfärden, vilket tydligt visas av en genomgång på SVT nyheter (19/10-18). Pengar som berikat de redan svindlande rika och som ofta flyter runt i en ocean av mer eller mindre obskyra transaktioner och aktiviteter.
Sedan tänker jag på en nyutkommen akademisk artikel ”Finance and the Earth system – Exploring the links between financial actors and non-linear changes in the climate system” (2018).
Artikeln, som författats av ett antal framstående forskare på Stockholm Resilience Center, gör gällande att våra banker och pensionfonder spelar en nyckelroll för att leda investeringar åt rätt håll, bort från det klimatförstörande, mot det klimatvänliga. Eller som forskarna uttrycker det på hemsidan för Stockholm Resilience Center
Som vi ser det finns det stora möjligheter för svenska banker och pensionsfonder att tillsammans ta sig an denna utmaning genom att utveckla nya metoder för att se över sitt aktieinnehav, strategier för påverkan i företag som är förknippade med aktiviteter som påverkar klimatstabilitet, och utveckla nya finansiella produkter som har den här typen av tröskelfenomen i fokus.”
Gott så, tänker jag. Inget nytt under solen. I åratal har vi vetat att Marknaden kan spela en nyckelroll i miljö- och klimatarbetet. Men ändå står vi här – med brinnande skogar och smältande glaciärer.
Men vad händer om vi lyder Anders Borgs tidigare uppmaning och ringer upp banken och frågar? Troligen hamnar vi i långvarigt knappväljande eller röstväljande och därefter på ett callcenter i Baltikum. För vilket knappval finns för skaviga frågor om klimatinvesteringar eller medverkan till skatteflykt?
Troligen möts vi av rösten hos inhyrd personal som kväver en gäspning och läser innantill från ett formulär med PR-fraser. Ett rabblande av värdeord som ansvar, etik och hållbarhet, ända tills vi börjar tänka på något annat, en förestående lunch, ett olöst Wordfeud eller en tid hos frissan. Eller för att travestera John Lennon: klimatet är det som förgås medan vi planerar annat.
