[181113] Kan det bli annat än intressant när far och son Donner kastar sig in i en intensiv brevväxling? Far, Jörn Donner, definitivt en av de mest kända levande finländarna. Sonen, Rafael Donner, som nyligen debuterat med boken Människan är ett känsligt djur som har undertiteln en ”självbiografisk essä” och där enligt en recension ”pappa Jörn ligger på operationsbordet” har nu också hamnat i offentlighetens ljus.
Jörn Donner, i Sverige ofta så nedlåtande kallad en provokatör, han som skrivit ett tjugotal romaner, ett antal rapportböcker, regisserat och producerat filmer, jobbat som chef för Svenska Filminstitutet, varit generalkonsul i Los Angeles och suttit i Europarlamentet och finska riksdagen. I Sverige minns man honom ändå mest för talkshowen Sommarkväll i SVT där det förkom rökning och spritförtäring. Men även i Finland har Jörn Donner fått udda epitet. Författaren och litteraturprofessorn Merete Mazarella skriver om Jörn Donner:
”Genom att kombinera suverän överklassfinlandssvenskhet med oborstad macho-finskhet har han oförskräckt chockerat Sverige och erövrat det finska Finland”.
Han är ändå definitivt mer uppskattad för sitt livsverk i Finland än i Sverige.
Rafael då? Jo, han har följt i pappas fotspår vad gäller yrkesvalet. Han har studerat filmskapande och han har varit chefredaktör för Studentbladet och han har nu gett ut två böcker. Innan du förvinner är hans andra bok.
Spänningen i brevväxlingen bygger till mångt och mycket på det faktum att Jörn Donner kanske snart inte längre finns kvar i livet. Så Rafael försöker ställa de frågor han velat ställa till sin far innan han försvinner. Och Jörn väljer att besvara dem noggrant. Även Jörn frågar Rafael – till exempel om sin egen dotter Susannas begravning, dottern som han hade dålig kontakt med när hon var i livet. Rafael väljer att inte berätta. Man kan ana en viss ilska mot Jörns sätt att hantera Susannas tragiska öde.
”Hur många människor i Finland påstår sig inte känna dig?” frågar Rafael sin far. Vem är det i så fall de talar om; den du är, eller Jörn Donner schablonen? Jörn svarar: Vad det finländska (snarare finska) foket angår har jag under åren bemödat mig om att fullkomligt ge fan i vad detta folk (och även det svenska folket) tänker och tycker om mig, vilket bland annat haft som följd att jag vägrar att delta i debatter som eventuellt utspinner sig på Facebook, Twitter och andra sociala medier.
Jörn Donner poängterar att han är en privat person.
Hur mycket får vi egentligen tycka kring våra så kallade kändisar och kulturpersonligheter, som vi väljer att kalla dem i olika sammanhang? Själv är jag arg på kultureliten i allmänhet och en del kvinnliga kulturpersonligheter i synnerhet för de friheter de tar sig i till exempel Jörn Donners fall. Uppenbarligen får kvinnor skriva nästan vad som helst om honom. Det omvända vore otänkbart. Trodde aldrig att jag som feminist skulle försvara män på detta sätt, men Jörn Donner (och även Henrik Tikkanen) väljer jag att försvara som människor och inte det kön de representerar.
Är boken då ett fadermord? Nej, ett sonmord är den snarare, om man får tro Rafael Donner. Det är Jörn som får sista ordet. Han skriver att han finns, so far, där för Rafael. Någon skulle kanske kalla deras 14 brev långa brevväxling för kall, men jag tycker att den värme som framförallt Jörn visar sin son är fin. Rafael Donner är ofta arg på sin far i sina brev. Jörn Donner i sin tur försöker förklara utan att ursäkta sig.
Far och son lär fortsätta sin korrespondens och sina samtal även efter att boken getts ut. De har tillsammans också talat om boken i många offentliga sammanhang.
Ge Jörn Donner en chans att ändra din möjligen skeva bild av honom. Om du inte tycker att han är värd en omvärdering får du i alla fall en bra läsupplevelse och ett intressant samtal mellan en far och en son.
