[181011] Nobelpristagaren Alice Munros litterära ryktbarhet baseras helt på hennes novellistik, hon betraktas som den kanske främsta bland samtida författare när det handlar om kortprosans koncentrerade form. Men hon har skrivit en roman, den utkom redan 1971 i hennes hemland Kanada, och har först nu översatts till svenska. Bättre sent än aldrig måste man säga, för Kvinnors liv är en lysande roman.
Det rör sig om en uppväxtskildring, och det är ingen hemlighet att den har en självbiografisk botten. Man följer huvudpersonen Del Jordan genom barndomen och tonåren, men bokens särart och styrka ligger i dess fokusering på kvinnors villkor, männen får, utan att det verkar sökt eller programmatiskt, biroller i det flöde av upplevelser och iakttagelser som ett illusionslöst och klarsynt kvinnligt perspektiv innebär.
Alice Munro är född 1931, så huvuddelen av boken utspelar sig under trettiotalets slut och fyrtiotalet. När man lämnar Del Jordan i femtiotalets början har hon gjort sina första sexuella erfarenheter och är på väg att lämna hemstaden Jubilee för att antingen börja arbeta eller, om hon får stipendium och blir antagen, inleda universitetsstudier. Hon har också börjat skissa på en första roman, och har inlett den diskussion med sig själv som författare ofta måste föra, och som gäller hur och i vilken mån man kan använda sig av de människoöden man omkring sig har tillgång till, och hur mycket, om alls, deras identiteter behöver maskeras.
Del Jordans far ägnar sig åt uppfödning av silverräv, ett näringsfång han så småningom, på grund av att rävskinn blir omodernt i dampälsar, får överge för att i stället bli kycklingfarmare. Dels mor reser runt i bygderna och säljer uppslagsverk, en inte alltför indräktig syssla på den kärva kanadensiska landsbygden. Modern blir en framträdande gestalt i boken, tillsammans med sin inneboende väninna Fern, vars något vidlyftiga kärleksliv livligt intresserar Del och hennes bästa kompis Naomi.
Också Naomi hör till de profilerade karaktärerna. Del och hon följs åt genom skolåren, men rätt som det är har Naomi blivit vuxen, fast ännu i tonåren, med kontorsjobb och manligt sällskap. Så småningom gifter hon sig, redan gravid, och lämnar bakom sig alla de drömmar och förhoppningar som hon och Del spunnit kring sina framtider.
Andra världskriget pågår, men det märks inte mycket av det i boken, trots att många unga män från Kanada ingick i de allierade styrkorna i Europa. Det är kännetecknade för denna sinnrikt hopkomna roman att de yttre förloppen även om de givetvis påverkar bokens människor ändå inte utgör några bärande teman i den. Det är i stället just människorna, och den oändliga komplexiteten i deras känslor och relationer, som står i centrum. Det är svårt att tänka sig en mer känslomässigt rik och samtidigt klarsynt analytisk skildring av tonårskärlek än den som förekommer här.
Det talas ibland om hur kvinnor utsätts för ”den manliga blicken”, cynisk, objektifierande och lysten. Men det finns nog också en kvinnlig blick, riktad mot mannen, kanske inte lika råriven men med en genomskådande och krasst realistisk skärpa, som skulle kunna sätta den mest gediget mansmulliga självbild i gungning. Alice Munro låter den blicken tala när hon skriver om hur hennes tonårsjag värderade känslorna hos den unge man som hon en tid sällskapade med och som var mycket förälskad i henne: ”Han var uppenbarligen ärlig när han talade om vad han tyckte om mig. Jag hade inte för avsikt att vara lika uppriktig mot honom. Varför inte? Därför att jag hos honom anade det som kvinnor känner hos män, något ömtåligt, uppblåst, tyranniskt och absurt; jag ville aldrig ta konsekvenserna av att inkräkta på det…”
I viss mån bär Kvinnors liv prägel av 1970-talets tidsanda, jag tänker särskilt på hur öppet sexualitetens praktik beskrivs, man får en känsla av att det om boken givits ut idag skulle krävas någon slags försiktig disclaimer som varnade för ”innehåll som kan verka stötande.” Samtidigt är dessa skildringar utförda med ömsint inkännande humor, utom förstås, när de beskriver en brutalitet och okänslighet som i sin tur får betydelse för hur Del Jordan till sist väljer väg ut i livet, bort från Jubilee och alternativet att gifta sig tidigt och bli ung mor och hemmafru, inlåst i en seg tradition och trånga sociala cirklar.
