[180920] Den mörka ängeln är tionde boken om rättsarkeologen Ruth Galloway i brittiska Norfolk
Serien är en av de lite mer ”hemtrevliga” i deckargenren. Mycket relationer, mycket miljö, inte så mycket blod och en udda hjältinna.
Platsen har alltid spelat en stor roll i Griffths romaner. Här har hon bytt det blåsiga kustlandskapet i Norfolk mot den lilla italienska staden Castello degli Angeli. Hennes hjältinna Ruth åker dit tillsammans med sin dotter och vännen Shona med son. Inte för att ha semester utan för att hjälpa den italienska arkeologen Angelo Morelli att titta på ett skelett han funnit i en liten by utanför Rom. Här är det lätt avskurna läget högt uppe i bergen en viktig ingrediens.
Naturligtvis blir det inte någon lugn resa. Angelo Morelli berättar att han känner sig hotad och bakom hoten verkar det ligga en gammal historia med rötter ett par generationer tillbaka. Vid en lättare jordbävning dyker ytterligare ett skelett upp med dramatiska följder.
Även hemma i England finns ett smygande hot. En man som Nelson tidigare fått dömd släpps från fängelset. Han har tidigare svurit på att hämnas och kanske är det han som smyger runt Nelsons hus. Upplagt för spänning på flera plan alltså.
Inte heller vad gäller de komplicerade relationerna blir läsaren besviken. Karaktärerna i det ganska stora kollektiv av människor som rör sig runt Ruth, utvecklas från roman till roman och kanske är det svårt att hänga med i alla svängar för den som enbart läser den här boken. Komplikationerna gäller såväl på italiensk mark som det som samtidigt utspelar sig hemma i England. Ruths dotters pappa, kommissarie Nelson lever fortfarande med sin nu gravida fru. Både hon och han har tvivel om vem som är det kommande barnets far. Shona, som är gift på hemmaplan flörtar glatt med en italiensk man. Nelson kastar sig orolig, tillsammans med Ruths gamle vän, druiden Cathbad, på ett plan till Italien så snart han hört om jordbävningen, till Ruths förvåning och mot sin frus vilja. Och då har inte ens berättat att Angelo och Ruth en gång för länge sedan tillbringade en het natt tillsammans.
Elly Griffiths (som själv har italienskt påbrå och vars verkliga namn är Domenica de Rosa) har med trovärdighet skildrat arkeologen Ruth Galloways liv genom hela serien. Det är skönt med en huvudperson som måste fixa barnvakt och kattvakt innan hon ger sig ut på sina äventyr. Även om hon verkar arbeta ganska sällan av böckerna att döma så är universitetsvärlden och hennes arbete ändå väl beskrivet och man förstår att Griffiths har en viss inblick i hur det fungerar i verkligheten. Hon har också berättat att hon fick idén till Ruth när hon var med sin man, som är arkeolog, vid utgrävningar i Norfolk.
Det är lätt att avfärda den här typen av kriminalromaner som lättviktiga. De som skrivs av kvinnor och förmodligen läses mest av kvinnor. Och troligen läses lika mycket för skildringarna av relationer och miljö som för själva mysterierna. Men – det betyder inte att de inte kan vara välskrivna, välresearchade och snyggt komponerad. Elly Griffiths, och flera av hennes brittiska kollegor är bra exempel på det. Kanske inte lika tuffa som liknande historier skrivna av män om whiskydrickande kriminalkommissarier, som nästan alltid är män, men väl så intressanta.
