[180920] Geir Gulliksen framstår mer och mer som relationsromanens okrönte mästare. För tre år sedan kom hans Berättelse om ett äktenskap, som blev en stor läsarframgång och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Där skildrades ett äktenskap under upplösning, men det var särskilt den skicklighet med vilken Gulliksen förmådde ge uttryck åt alla de komplicerade känslor en sådan situation kan ge upphov till som utmärkte den.
Även i Geir Gulliksens nya roman, Se på oss nu, är det känslorna som står i centrum, men här är situationerna mer varierade, här finns förvisso äktenskap i kris och under upplösning, men också nya relationer och återuppväckta äldre förhållanden. Här finns också mer om hur barnen upplever föräldrarnas trassligheter, och hur föräldrarna förhåller sig till barnens känslor. Ett politiskt tema finns här också, bokens huvudperson Hans Kaasajordet arbetar på en PR-byrå med bland andra ledande socialdemokratiska politiker som klienter. Den norska socialdemokratin framställs som lika ideologiskt flack och i sin praktik förborgerligad som den svenska.
Hans Kaasajordet är gift med läkaren Ingunn, ett äktenskap som för att bli av innebar att båda fick lämna äktenskap de befann sig i, stora beslut som visar hur stark kärleken var och hur viktigt det var för dem att få varandra. De är i 45-50-årsåldern, och på en fest hamnar Hans bredvid den tjugo år yngre Harriet, nybliven mor med mjölkstockning. Här vill Hans ingripa, vilket han kommer att göra handgripligen i en scen som väl visar vilken uppdriven känsla Gulliksen har för det närmast andlöst pinsamma.
Det ena leder till det andra. Hans och Harriet är snart involverade i en kärlekshistoria, som går ut över bådas äktenskap. Med ett rakt och effektivt språk för Gulliksen handlingen framåt i högt tempo. Det är trots de stora känslorna och de många både plågsamma och pinsamma händelserna mycket lättillgängligt och närmast lustfyllt att läsa.
När det alltmer börjar luta åt skilsmässa söker Ingunn upp en man som hon i ungdomen hade ett kort förhållande med. Han blir överlycklig över att Ingunn återvänder till honom. Mycket behändigt råkar han vara nyskild och den nya sköra förbindelse han inlett med en annan kvinna avslutar han omgående. Men om Hans varit hänsynslös och egoistisk kommer det att bli likadant med Ingunn. Det dröjer inte länge förrän hon möter en svensk arkitekt och spänstig klättrare, som hon förälskar sig i. Det hela påminner starkt om de relationskrångligheter som brukar förekomma i Woody Allens filmer, och berättas också med en dos humor i botten.
Den som så önskar kan givetvis se boken som en avslöjande drift med hur en burgen medelklass lider brist på förnöjsamhet och visar oförmåga att acceptera livets realiteter. Den kan också läsas som en satir över moderna konsumtionsmönster, där varaktighet och stabilitet får stå tillbaka för ett rastlöst sökande efter det senaste och förmodat bättre.
Bokens titel är ett citat från en situation där Hans Kaasajordet sitter vid en gammal socialdemokratisk politikers dödsbädd tillsammans med den döendes dotter, liksom Hans i framskriden medelålder. De känner varandra och känner till en del om varandras levnadsöden. De samtalar om livet och hon säger: ”Men se på oss nu. Var inte vi de snälla? Var det inte vi som skulle rätta till det som var skevt, var det inte vi som skulle ge något nytt till världen?”
Och visst har hon en poäng: vad vore livet utan brustna illusioner? Och vad vore brustna illusioner om inte nya förhoppningar kunde växa fram ur dem?
Se på oss nu är en riktigt bra bok, Geir Gulliksen övertygar igen.
