[180903] Ibland är man sen på bollen, skjuter mot öppet mål och jublar när publiken gått hem. Ungefär så känns det att läsa Hans Roslings Factfulness nu, en bok som sedan länge legat i prydliga säljformationer hos bokhandlarna i flera månader.
För något är det med Hans Rosling. Något som inger respekt och vördnad. Något som gör att denna framlidne forskare och författare förmodligen är den mest folkkära gestalt vi har i dagens annars så splittrade svenska samhället. En skarp och energisk global folkbildare, som dog allt för tidigt och lämnat ett stort tomrum.
Men hos Rosling bodde ingen Jante, om man nu ska tala om förment ursvenska karaktärsdrag. Ingen falsk blygsamhet eller urvattnad relativism. Inget intellektuellt dysterkvistande. Istället en orubblig tro på sanning, utveckling och fortskridande, vilket även präglar denna bok: ”Factfulness kan och bör i likhet med sund kost och regelbunden motion borde bli en del av din vardag” (s.28).
Vad är då sanningen, enligt Rosling? Sanningen är att vi bor i den bästa världar hittills och vi aldrig haft det så bra, trots att det inte alltid verkar så. Allra minst då vi tar del av medierna eller lyssnar på dagens allt mer alarmistiska debatter. Men vi måste ”tygla våra dramatiska instinkter” (s.28) och inse att gårdagens värld inte är dagens. Inse att de flesta länder idag ligger inom medelinkomstspannet och att de allra flesta parametrar talar till världsmedborgarnas fördel.
Problemet är bara att denna sanning eller snarare credo sällan når ut till alla. Varken akademiker eller andra verkar vara så upplysta och bekanta med sanningen.
Just därför behöver vi ta en samlat grepp om våra individuella och kollektiva villfarelser och knäcka dem, så att vi kan se klart och fortsätta att förbättra världen. Inte hemfalla åt ilsken populism eller extremism. Och just detta hjälper Rosling oss med, lugnt och metodiskt. Villfarelser att se upp med är: tendensen att tro att saker försämras, att världen är uppdelad i fattiga och rika länder samt att kurvor alltid pekar rakt. Allt detta bygger vrångföreställningen att vi är illa ute och att det blir sämre. Därtill måste vi bemästra vår rädsloinstinkt, alltså inte bygga vår tillvaro på orealistiska rädslor som att flygplan ska krascha, terrordåd händer ofta eller att naturkatastrofter är ett stort hot. För 2016 landade 40 miljoner flygplan säkert på sina destinationer, medan endast 10 flygplan kraschade.
Risken att drabbas av en olycka i hemmet är långt större liksom att sätta sig i bilen. Risken för terrordåd har också blåst upp oproportionellt. Terrorismen ökar visserligen, men den stod endast för 0,05 procent av alla dödsfall 2016. Så där håller det på då professor Rosling sticker hål på bubblor, vilket sedan utmynnar i kommentaren: ”Lugna dig innan du går vidare. När du är rädd ser du världen på ett annat sätt. Fatta så få beslut som möjligt tills paniken lagt sig” (s.150). Att detta budskap inte tycks fästa så väl i dagens politiska debatt, varken nationellt och internationellt, är sorgligt. Lika sorgligt som att många av världens mäktigaste ledare uppvisar så mycket maktfullkomlighet, irrationalitet och kortsiktighet.
Samtidigt kan det vara lämpligt att skilja på kortsiktiga och långsiktiga rädslor. Inte minst då förmågan att tänka långsiktigt sällan är mänsklighetens bästa gren. Sällan finns det fog för att frukta vare sig naturkatastrofer eller terrordåd i – låt oss säga – Hudiksvall. Emellertid visar sommarens bränder och extremtorka i Hälsingland och i övriga landet att vi är på väg mot något som på sikt kan ödelägga våra livsbetingelser. Något riktigt deppigt i glada Hudik, trots att de globala kurvorna pekar uppåt och vi köper en massa nya prylar. Här kan Roslings faktaunderstödda optimism och varning för panik eka lite tomt, inte minst då vi tänker på kommande generationer som säkerligen inte kommer att uppleva samma exempellösa välståndsökning och samtidigt kunna bortse från dess baksidor – överkonsumtion, rovdrift på naturtillgångar och miljöförstöring.
Factfulness färdigställdes och utgavs postumt, av sonen Ola Rosling och sonhustrun Anna Rosling Rönnlund. Hur Roslings utomordentligt viktiga gärning kommer att förvaltas i framtiden är svårt att sia om. Många trender pekar fel, trots att vi materiellt aldrig haft det så bra som nu. Att basera sig på Roslings i grunden ljusa bild av förbättrade levnadsbetingelser och samtidigt ta krafttag mot miljöhotet och därtill hantera den polarisering som trots allt syns i världen, vore högst nödvändigt. Högst nödvändigt att skynda långsamt mot att förändra den vackra värld som vi är satta till att leva i. Leva, vårda och förbättra, nu och i framtiden.
