[180826] Det ligger något djupt frestande i att tro att det finns en hemlighetsfull sammansvärjning som på något sätt hotar mig och den tillvaro där jag har mitt fotfäste. Förmodligen är den här benägenheten att till varje pris önska en förklaring väldigt nära och besläktad med det religiösa medvetande som vi alla har inom oss: det måste gå att finna en mening i det som sker, kanske också en medveten avsikt.
Men den som avser är oåtkomlig och hemlighetsfull, men just därför blir det så öppet för konspiratoriska vanföreställningar när det gäller tolkning och känslomässig förståelse. Det är med andra ord en mycket intressant och emotionellt berörande materia som journalisten och författaren Kent Werne tar sig an i Allt är en konspiration.
Han börjar med att ta ett par tydliga exempel. När den så kallade Bilderberggruppen sammanträder omges mötet av upprörda demonstranter, av vilka kanske inte alla, men många, uppfattar gruppen som en konspiratorisk sammansvärjning med avsikt att erövra världsherravälde (det är så gott alltid världsherravälde det handlar om när det gäller konspirationer). Bilderberggruppen är en lös gemenskap i vilken ingår ledare för stora företag, ledare för ekonomiska aktörer som Världsbanken och framstående politiker från hela världen. De sammanstrålar en gång per år på ett lyxhotell, och dryftar gemensamma problem.
Bara att problemen i någon mening kan betraktas som gemensamma visar att det kan föreligga en konsensus utanför både demokratierna och diktaturerna om att världens problem måste hanteras på en mer kvalificerad nivå än den som gängse politiska normer, som demokrati, gör möjligt. Det är de förment bättre vetande, mer kunniga, mer överblickande, helt enkelt bättre, människorna, som bör hantera problemen.
Men innebär det att det föreligger en konspiration, där inte bara den politiska utan också den ekonomiska makten är på väg att försvinna från demokratisk kontroll? Ja, ligger det i själva verket inte nära till hands att det kan förhålla sig så?
Och just det är en viktig del av det konspiratoriska tänkandet, det behöver inte alls ligga långt från det tänkbara. Det nästan tänkbara och därmed nästan sannolika är precis vad som väcker anklang hos människor som vill begripa sin värld. Hur var det med mordet på Olof Palme? Den ensamme, socialt och psykiskt störde, gärningsmannen blev i vida kretsar helt avförd till förmån för funderingar kring diverse konspirationer. Dagens medieauktoritet nummer ett, Leif GW Persson, lanserade utan skymten till bevis, tanken att Palme mördats av konspiratörer inom polisen och militären. Många tror honom ännu, trots att nästan trettio års sökande inte kunnat bekräfta hans tes.
Det andra exempel som Werne inleder med är hela den enorma konspirationscirkus som växte fram kring mordet på president John F Kennedy. Werne går sorgfälligt igenom hela den sörja av egendomliga teorier som uppstod, och fortfarande hålls vid liv. Han tar fram alla de fakta som visar att den mördare som utpekats också är den som faktiskt utförde dådet (bara det faktum att han strax därefter bevisligen sköt ihjäl en polis talar ju minst sagt emot honom) men för alla som tror att mordet genomfördes av en sammansvärjning betyder det ingenting. Werne visar hur en konspirationsgemenskap kan uppstå, där det som faktiskt hänt betyder mycket mindre än den upplevda gemenskapen kring vad man föreställer sig ha hänt.
Werne går djupt ner i historien, och lyfter fram de konspirationsteorier som sedan 1700-talet knutits till gemenskaper som Frimurarorden och den obskyra Illuminati. Det man kan konstatera är att ingendera presenterat några vettiga lösningar eller förklaringar på någonting, men excellerat i en mysticism som vi i dag väl känner igen i alla tänkbara livsstilsprogram.
Det som verkligen är gripande i denna spännande och värdefulla bok är diskussionen kring antisemitismen och det genom sekler återkommande fördömandet av en föreställd judisk konspiration med syfte att behärska världen. Det har följt den kristna civilisationen sedan åtminstone 1500-talet och kulminerade med Förintelsen. Werne gör här en insats av stor betydelse, när han penetrerar antisemitismens historia, och den inbegriper ju en helt ofattbar mängd egendomliga konspiratoriska idéer, som fick sitt mest makabra utlopp i nazismen. Och det mest ofattbara är ju att efter allt vad vi vet om vad som hände under de ödesdigra åren i Tyskland, så kan en skara idioter fortfarande uppträda på våra gator och göra gällande att en judisk konspiration i avsikt att erövra världsherravälde föreligger.
Det som idag känns mest spännande är hur Werne klarlägger konspirationstänkandet inom den amerikanska alternativhögern. Plötsligt står den paranoida logiken klar, som ledde till att en bisarr konspirationsteoretiker som Donald Trump kunde bli president. Det visar också att konspirationstänkandet inte är någon avlägsen instans som man lätt kan distansera sig ifrån, det är något ständigt närvarande som man alltid måste ha en intellektuell beredskap att analytiskt förhålla sig till och med envis empirisk bevisföring tålmodigt motbevisa.
