[180821] Med sina kriminalromaner har Arne Dahl, pseudonym för Jan Arnald, rönt stor framgång, både i Sverige och internationellt. Han har skrivit sviter om en grupp kriminalpoliser i Stockholm och en grupp inom Interpol och på det sättet också kommit att förlägga sina intriger både till en svensk och en internationell miljö. Nu är han igång med en ny svit, där Mittvatten, som nu utkommer, är den tredje. Här möts svensk och internationell brottslighet och brottsbekämpning, och i centrum står de svenska poliserna Sam Berger och Molly Blom.
Det är ju ingen tvekan om att Arne Dahls böcker i första hand är underhållningslitteratur, vilket gör att man får ha visst överseende med en orimligt långsökt och otroligt tillkrånglad och över måttan osannolik handling. Men jag vill mena att Dahl i Mittvatten överskridit vad som är vettigt också när det är fråga om underhållning med en medvetet tilltrasslad intrig. Här rör det sig, i huvudsak om illegal internationell vapenhandel. En grupp intressenter i ett större vapenparti möts för att delta i en auktion på vapnen, ledd av en skum fransk advokat, som är bulvan åt bokens ärkeskurk nummer ett. Det finns fler ärkeskurkar.
Denna auktion ska äga rum en vinternatt i Stockholms skärgård. Bland intresserade köpare som infinner sig finns bland andra representanter för Nordkorea och IS. Själva vapenlagret finns i en container, sänkt vid randen av Landsortsdjupet. Det känns ju sådär trovärdigt, eller rättare sagt helt sanslöst osannolikt. Så småningom utbryter en hejdlös shoot-out och en strid man mot man i djupet runt containern.
Mig förefaller det som om författaren excellerar i överkonstruerade orimligheter som för att utmana läsarens vilja att engagera sig i en handling som mest känns värd en axelryckning. Tillsammans med vapenaffären försiggår ett kidnappningsdrama förenat med utpressning, här finns förrädiska Säpopoliser, en så gott som blind mördare, som ska oskadliggöras i sin villa på spanska solkusten. Där poliserna Berger och Blom misslyckas kommer en hemlig internationell polisstyrka att ingripa för att sedan anonymt försvinna. Det fifflas med mobiltelefoner, det förgiftas, en patient i koma återuppväcks mirakulöst, ja, det är mycket som knycklats in i denna bisarra historia.
Jan Arnald är litteraturvetare, och han använder en del litterära citat och allusioner, som kan bidra med att borsta upp en viss intellektuell fernissa över intrigen. Vad som förvånar mig är det ofta taffliga språket, med ett antal egendomliga liknelser. Vid en öm sammankomst mellan Berger och Blom heter det att: ”Hennes pupiller fanns där solen inte fanns. Det blå i hennes iris delades av ett gyllene snitt som skilde himmel och hav inom henne.”
Även för den hängivne Arne Dahl-läsaren, och sådana finns det många, är Mittvatten en bok som kan förbigås.
