[180716] Ebbas hus, som uppfördes som bostad på 1700-talet och idag inrymmer museiverksamhet, är av särskilt kulturhistoriskt värde. Detta värde grundar sig i byggnadens koppling till olika skeenden i stadens historia; dels uppförandet av låg stadsbebyggelse under 1700-talet, dels det tidiga 1900-talets tekniska utveckling och dels rivningsvågen på 1960-talet. Byggnaden är uppförd i en enkel och anspråkslös arkitektur, förankrad i lantlig tradition men formad av stadsmiljön, och är ett utmärkt exempel på den gathusbebyggelse som dominerande Malmös stadsbild från 1700-talet fram till första världskriget.
Den tomt där Ebbas hus idag står dyker upp i kartmaterialet för första gången i 1692-års synedokument där stadens samtliga fastigheter besiktades och numrerades för att underlätta inkvarteringen av soldater. Samma år beskrivs det att tomten, som benämns som nr 198 har en byggnad uppförd, ett korsvirkeshus i fyra fack med tillhörande hage.
Fasaden mot framsidan på Snapperupsgatan. Foto Malmö museer.
Ett exakt årtal på när dagens byggnad är uppförd har inte säkert kunnat fastställas (men troligen 1778). Dock finns handlingar bevarade som stannat kvar i huset genom samtliga ägarbyten sedan 1700-talets slut. Den äldsta handlingen är ett köpebrev från 1798 där repslagaren Conrad Tideman säljer huset till handelsmannen Frans Suell, en för tiden välkänd Malmöprofil och handelsman. Suell bebodde aldrig huset själv utan köpet var säkerligen en investering i närheten av hans nygrundade textilfabrik Concordia och hyrdes ut till anställda. Flera fastigheter i kvarteret ägdes av honom vid denna tid.
Huset måste således ha uppförts senast under 1700-talets slut. I det ovannämnda köpebrevet framgår det att det var ”halva huset” på tomt 198 som såldes, vilket betyder att huset var en del av en större byggnadskropp. Den andra halvan, ett tillika identiskt hus med spegelvänd fasadutformning, låg sammanbyggd i väster. Detta hus uppfördes 1778 (rivet 1968) och det finns skäl att tro att dessa två ursprungligen varit ett parhus och därför uppförts samtidigt.
1867 genomförde den dåvarande ägaren, gjuteriarbetaren Carl W Hagström, större förändringar av byggnaden. Av vad som kan utläsas av bygglovsritningarna omfattade det bland annat omplacering av murstock och skorsten, en förändrad rumsindelning samt förstorade fönster- och dörröppningar åt norr. Murstockens nya och centrala placering i huset möjliggjorde att värmekällor såsom vedspis och järnkamin kunde installeras i fler rum än tidigare. Murstocken hade tidigare varit placerad invid husets västra gavel och delats med grannhuset med gemensam skorsten, vilket var vanligt på parhus.
Brodern Ture, mor Anna och Ebba på promenad omkring år 1910. Foto Malmö museer.
Den som år 1873 köpte huset var stadsmätaren Jöns Olsson. Han lät uppföra en luta (gårdshus) inne på gården med vedbod och avträde med flyttbara kärl. Undertill murade han en jordkällare. Efter Jöns död gick huset i arv till sonen Olof, även han stadsmätare, som 1911 flyttade in med frun Anna Jönsson och deras barn Ebba och Thure. När familjen flyttade in så moderniserades hemmet ytterligare, bland annat inköptes ett helt nytt möblemang till ett av rummen och både el och vatten drogs in. Kvarteren kring Caroli hade vid tiden ett dåligt rykte med både prostitution och ölkaféer och beboddes i huvudsak av arbetare. På grund av Olofs arbete som tjänsteman hade dock familjen det bättre ställt än många andra i området.
Ebba, som flyttade hemifrån för att studera till hattmodist, kom att flytta tillbaka till barndomshemmet efter att Olof blivit sjuk och kom efter 1961 att bo ensam kvar, efter att båda hennes föräldrar gått bort. Hon försörjde sig vid denna tid som snörmakerska. Under 1960-talet kom ett stort antal byggnader i närområdet att rivas men Ebba vägrade sälja och bodde kvar i huset fram till 1984 då hon och hennes svägerska skänkte det till Malmö Museer. Vid Ebbas död 1989 återfördes familjen Olssons möbler, huset genomgick stora restaureringsarbeten och öppnades 1991 upp för allmänheten som Malmös minsta museum.
Familjen Olsson firar jul år 1916. Foto Malmö museer.
Byggnaden har trots sina rötter i 1700-talet idag en 1800-talsprägel till följd av de stora förändringar som gjordes 1867. Då ytterst få ändringar har gjorts exteriört därefter, är 1800-talskaraktären välbevarad. Kring sekelskiftet 1900 tillbyggdes takkupan inåt gården. Ytterväggarna är murade i tegel och gavlarna har rester av korsvirke i gavlarna.
Exteriören karaktäriseras av de släta, gulputsade fasaderna med mörkgröna snickerier och det branta sadeltaket lagt med gult, understruket vingtegel. Ursprungliga träfönster och dörrar från 1800-talet är bevarade och restaurerade, likaså lutan/gårdshuset inne på gården från 1870-talet.
I interiören finns flera rum med bevarade originaldetaljer och planlösningen från 1867 är helt intakt, åtminstone på bottenvåningen. Merparten av ytskikten har dock tillkommit vid restaureringen under 1980-talet andra hälft. Då inköptes och skänktes även möbler och inredningsdetaljer till museet för att återskapa interiören så som den varit kring 1910. Av den anledningen präglas interiören idag av det tidiga 1900-talet där merparten av möblemanget härstammar, vilket förstärks av elinstallationer från 1920-talet med kuloledningar och bakelitströmbrytare. Innerväggarna är murade i tegel men enstaka väggpartier kan möjligtvis bära spår av korsvirke vilket är en del av den äldre planlösningen från före 1867.
På bottenvåningen finns förstuga, kök, matrum och salong vilket är den intakta rumsindelningen från 1867. Från förstugan och genom den smala korridor som utgör köket, nås köksdörren. Det var denna väg latrinkärlen fick transporteras förr när avträdet skulle tömmas på gården. Köket har brädgolv med gjuten betongplatta kring vedspisen men i övrigt täcker linoleummattor en stor del av golvytorna på bottenvåningen. I salongen mot gatan finns en kakelugn som tidigare stått på Hedmanska gården och som flyttades hit och monterades under 1980-talets restaurering. Mot gården finns matrummet.
Fasaden mot baksidan. Foto Christer Wigerfelt.
Vinden nås genom en smal trätrappa från köket och är i huvudsak oisolerad med det understrukna tegeltaket blottat. Vinden började inredas kring 1900 och då byggdes bland annat ett sovrum mot gården med plats för tre sängar. Detta är det enda isolerade rummet på vinden med väggar av Tretex, järnkamin och linoleummatta.
I det oisolerade utrymmet ligger plankgolv och ljusinsläpp fås genom fyra takfönster i gjutjärn. Fram till 1980-talet bestod detta utrymme av tre rumsbildningar; trapphus, sovrum och vind, men gjordes om till ett öppet utrymme under restaureringsarbetena. Den översta delen av vinden som når upp till taknocken är ett separat förrådsutrymme lagt med brädgolv.
Vindsvåningen var helt oisolerad, förutom det inredda sovrummet. Foto Christer Wigerfelt.
Sovrummet på övervåningen är värmeisolerat. Foto Christer Wigerfelt.
