[180705] ”När hon öppnar ögonen ger hon mig en sträng blick och jag inser; hon är allt jag aldrig velat bli.”
Jag öppnar den tunna romanen och är direkt inne i den märkligaste av världar, en värld jag långt ifrån alltid greppar. Den är fylld av mystik, magi och poesi. En värld att gå vilse i, en värld att hitta hem i. Och jag tänker på Tranströmers berömda glänta, som endast kan hittas av den som gått vilse. Surrealistiska bilder både skrämmande, äckliga och vackra. En kvinna finner och tar sig an en ung flicka, samtidigt verkar hon själv vara gravid. Människorna som kantar deras vinglande vandring är ömsom hotfulla, ömsom perifert skugglika
”Vi kryper ner i sanden, gömmer oss för människorna, deras drypande käftar. Skelettbenen ringar in oss, vi ligger i en massgrav. Flickans mun syns inte, hon får inte prata. Inuti orden ligger allt som är farligt.”
Befinner vi oss i tidernas begynnelse, eller efter någon framtida stor naturkatastrof? Det är äventyr och saga, dåtid eller dystopi. Och handlar om att bli till som kvinna, eller kanske mor. Med allt vad det rymmer av kärlek och omsorg, rädsla och känslan av att vara ockuperad av en okänd varelse
”Någonting inuti mig vill slita upp håret med rötterna, se henne lida. Hon kommer att dö om jag inte tar hand om henne. Vem tror jag att jag är. Hon har skit under naglarna och runt munnen. Hon är äcklig i sitt omfång. Jag har aldrig bett om det här ansvaret.”
Det nystartade förlaget Vendels, med bosättning i Malmö och Uppsala, ger ut lika färska debutanten Lisa Gidlöfs (född 1985) Flickan. Åttio prosalyriska sidor att försvinna in i.
” En alldeles för liten flicka står några meter bort, utan fäste i blicken. Jag ber henne följa mig, men har ingen aning om vart vi ska.”
Så inleds denna märkliga färd genom öde landskap och vatten, blodiga fåglar och sköten. Möjligen att det stundvis blir något för många ätna eller bloddrypande fåglar och andra djur för min smak. Men några få reservationer förminskar inte min upplevelse särskilt mycket, kanske något mer mina egna begränsningar, det vill säga saker jag inte förstår eller fullt ut kan ta åt mig.
Här dryper inte endast av blod och spyor och (egen)sex, också poesi och suggestiva bilder sprider sig förtjänstfullt över sidorna.
Hur gammal flickan är och om det är hon eller den berättande kvinnan som är gravid skummas in i ett töcken. Det föds hur som helst ett dött foster, minst en gång. Och färden fortsätter
”Jag simmar ut mot det allra djupaste, under mig blomstrar maneterna, deras långa trådar smeker mitt öppna kön.
Nu kan vad som helst få hända.”
