[180612] Försäljningen på bokmarknaden domineras av de kriminallitterära genrerna. På gott och ont, det produceras en hel del spekulativt skräp, men samtidigt är det också kriminallitteraturen som problematiserar och gräver i samhällets mörka sidor och därmed också kan klarlägga missförhållanden och orättvisor.
Det är inte underligt att nya aspirerande författare väljer att söka sin framgång genom att skriva om brott och hur de kan genereras av samhällsförhållanden som på goda grunder både bör belysas och förändras. Kicki Sehlstedts debutroman Sweet Lolita är ett exempel, och det bärande temat är sexuell exploatering, där män tar sig rätten att utnyttja och förgripa sig på unga kvinnor. Enligt författaren har Metoo-rörelsens aktualitet fått lämna inspiration till boken, som alltså måste ha tillkommit med stor skyndsamhet.
Handlingen i boken utspelar sig under en dramatisk tidig junivecka, då flera parallellt utvecklade berättelser vävs samman i en dramatisk intrig som får en våldsam upplösning. Kicki Sehlstedt är själv kriminolog med en bakgrund som nyhetschef på Aftonbladet och i redaktionen för TV4:s Brottscentralen. Hon bör alltså ha ett gediget kunskapsunderlag när det gäller de förhållanden som skildras i boken.
I en av handlingstrådarna figurerar två flickor i yngre tonåren som dragits in i den typ av sexuell exploatering som innebär att man poserar alltmer avklädd via nätet. De kommer att dras djupare in i ett mer fysiskt och betydligt farligare spel, när de börjar träffa män i verkliga livet som de försöker råna. I en annan handlingslinje följs en ung flicka som utsätter sig för sexuella övergrepp på en skum klubb. Även ett blivande mordoffer följs via en dagbok som ligger insprängd mellan de noggrant daterade avsnitten.
Som alla andra kriminallitterära författare konstruerar Kicki Sehlstedt en undersökande och utredande hjälte, eller hjältinna ska man kanske säga, då det rör sig, föga förvånande förstås, om en kvinnlig journalist, anställd vid en fristående byrå, där man ägnar sig åt kvalificerad grävande journalistik, som om den ger resultat också betyder att byrån kan sälja reportage till andra medier, samtidigt som man publicerar på egen sajt.
Denna Aida Svantesson, med italienskt påbrå och bördig från Uddevalla, kommer den hemliga verksamheten på sexklubben på spåren, och utredningskarusellen tar fart. Här kan berättelsen stödja sig på källmaterial så som det framkommit vid flera stora pedofilrättegångar på senare år, liksom på andra utsagor om nätposeringens bisarra verklighet. Kanske finns det klubbar som den som skildras här, för slutna sällskap med groteska sexuella ritualer.
Aida Svantesson kommer att hitta en samarbetspartner, och tanken är tydligen att de ska följas åt i flera kommande böcker. En butter kriminolog hör ju till standardinredningen i dag när brott ska diskuteras och kommenteras i medierna, och här förekommer nu Kajan Berglund, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, en tuff dam som vet sitt värde och härjar med redaktionerna vid sina medieinsatser.
Bokens titel refererar till de olika typer av Lolita-karaktärer som utvecklats av japanska tonårsflickor, det finns tydligen varianter som Sweet Lolita, Goth Lolita, Classic och Old School. De nätposerande flickorna här har alltså anammat Sweet Lolita-looken, med betonat barnsliga drag. Kicki Sehlstedt tvinnar fingerfärdigt ihop sina berättelsetrådar. Det finns brister i karaktärsteckningen, både Aida Svantesson och Kajan Berglund känns lite flacka som typer. Väldigt mycket utrymme ägnas åt hur de klär och sminkar sig, här kunde förlaget ha lagt sordin på detaljeringsgraden.
Bokens ämne är värt all uppmärksamhet, och det är en förtjänst att Kicki Sehlstedt tagit sig an att levandegöra denna mörka aspekt av samhället.
