[180429] Först verkar det handla om ett ganska enkelt fall av våld i en nära relation. En kvinna som blivit knuffad av sin pojkvän och fallit olyckligt, med en krossad skalle som resultat. Men som i alla bra krimhistorier kommer det att handla om så mycket mer. Tana French (bosatt i Dublin) är en av de skickliga engelskspråkiga författare som inte bara använder genren till att presentera en deckarnöt.
Här är det de gröna mordutredarna Antoinette Conway och Stephen Moran som får ta hand om fallet och de har bägge mycket att kämpa emot. De är de lägst stående i hierakin på sin rotel och särskilt Antoinette har fått stå ut med en hel del regelrätt arbetsplatsmobbing. Hon är ensam kvinna och har dessutom en hudfärg som avviker från de andras. Kollegorna stjäl hennes papper och spottar i hennes kaffe.
Inkräktaren är en tät och bitvis mycket spännande historia. Är den mesige pojkvännen verkligen skyldig? Vem var det som ringde in och berättade om mordet? Inte till larmnumret, som varit det självklara, utan till en lokal polisstation? Det är lite väl mycket som inte stämmer. Några skickligt beskrivna förhörsscener visar på hur svårt det måste vara för en utredare att veta vad som är sant och inte.
French har ett intressant sätt att skriva fram sina karaktärer och inte minst den knöliga Antoinette blir en ovanlig polishjälte i en genre full av grumpy old men.
Detta är Tana Frenchs sjätte roman och den andra med just det här polisparet. Den förra var En hemlig plats.
/Siri Reuterstrand
Inkräktaren är översatt av Christian Ekvall och utgiven av Albert Bonniers förlag
