En favorit till SR:s novellpris

[180418] Vecka 17 infaller Sveriges Radios litteraturvecka. En segrare ska koras ur vardera tre litterära genrer – roman, lyrik och novell och priserna delas ut den 27 april på Göteborgs stadsbibliotek. Till de nominerade hör Nicolas Kolovos med novellen Underverket. Jag reagerade när den premiärlästes i radion för dess privata innehåll berättat med humor och provokation. 

Ett barn blir till

Jo men visst är tillblivelsen av en ny liten människa ett veritabelt under. Novellen Underverket är alltså skriven av den i Göteborg och Aten verksamme Nicolas Kolovos, tidigare känd såväl som manusförfattare till teater som prisbelönt kortfilmsmakare. Nu visade det sig att han blivit nominerad till SR:s novellpris och det gav mig anledning att lyssna till den där novellen igen, suveränt uppläst av Fredrik Hallgren. Efter att också ha lyssnat till övriga fyra nominerade noveller och funnit dem alla välskrivna och drabbande, men tragiska, konstaterar jag att Underverket är den enda av de fem med ett ljust och hoppfullt slut. Sjukdom, död och krigsminne är var för sig unika erfarenheter som berättas om i de övriga novellerna, erfarenheter som allt oftare avhandlas i litteraturen. Men det som beskrivs i Underverket föreföll som något tidigare ohört för mina öron.

Det handlar om provrörsbefruktning. Med humor, språklig spänst och metaforrik realism låter Nicolas Kolovos läsaren ta del av ett manligt trauma, som följd av ett förhållande som i åratal förblivit barnlöst trots idoga försök att få barn. Ofrivillig barnlöshet är ett tema som vanligtvis hörs avhandlas kvinnor emellan. Vad kan orsaken vara och vad kan göras åt det? Åren går och den biologiska klockan tickar. Provrörsbefruktning blir till sist lösningen.

Här får vi då följa en allt mer desperat man i färd med att försöka uppfylla sin viktiga roll i detta syfte. Här ges motbilden till mannen som utan vidare och i stundom oönskade situationer får stånd och med lätthet kan åstadkomma utlösning. Vi får följa en mans kamp med sitt envist slokande könsorgan i ett sterilt rum på en fertilitetsklinik. Det gäller att lyckas pressa fram de spermier som krävs för att befrukta de ägg som väntar. Men det vill sig inte.

Under tiden får vi ta del av mannens allt mer svindlande tankegångar i en verklighet i stark kontrast till drömmen om det perfekta samlaget på en romantisk strand, där en spermie vinner racet fram till ägget och befruktar det. I stället sitter han nu ensam i ett slutet rum och onanerar utan framgång. Prestationsångesten växer och den inre monologen blir allt mer desperat. Han frågar sig varför det är så viktigt med barn när nu naturen tycks vilja annorlunda. Han föreställer sig sina släktingar träda fram med synpunkter och krav, hittar en utnött porrtidning i en låda och den orsakar endast kommentaren att han har svårt tända på en korsning mellan fisk och människa. Till slut tar han till det sista halmstrået som människor i krissituationer gärna gör. Han åkallar Gud, vädjar och förbannar, tycker han borde förstå och hjälpa till och drar till med det drastiska påståendet att Guds egen son Jesus ju är historiens första provrörsbarn. Vädjar genom att lova bli en bättre människa på alla sätt och framför allt en bra pappa. Förbannar guden för världens många olyckor och övergivna barn. Så till slut… Den som tänker sig att Gud är kärleken kan här känna sig bekräftad, för in smyger nu den blivande modern och fyller rummet med den sinnlighet som tidigare saknats. Hon tar den uppgivne mannen i sin famn, kysser honom ömt och länge. Och vips. Snart fylls provröret och Underverket uppenbarar sig som en silhuett i den klarnande vätskan. Och detta barnalstringsdrama har vid det här laget sett sin fullbordan.